Till minne av vår älskade pappa Lennart Andersson

Mål: 5 000 krUppnått 19 aug 2015
Insamlat totalt hitills: 11 100 kr
Minnesfondens inriktning: Hjärtinfarkt

Lennart Andersson (1944-04-14 - 2013-01-19)

Älskade fina pappa! Att livet kan vända så snabbt, från en sekund till en annan och sen är du för evigt borta från oss. Pappa finns inte längre hos oss men vi hoppas genom denna minnesfond att forskningen ska kunna rädda andra liv. Ingen kan göra allt men tillsammans kan vi bidra till att hjälpa forskningen framåt om varför liv kan släckas så snabbt. Känns fint att hedra pappas minne och samtidigt medverka till livsviktig forskning!

Du måste installera flash för att kunna se ljusen som brinner.

Varje ljus symboliserar att en gåva skänkts till Hjärtinfarkt forskning. 5 ljus brinner just nu till minnet av Lennart Andersson. Ett ljus brinner i 3 veckor.

Runa och Rune m fam 19 jan 2017

4 år av saknad

I minnet du lever, du finns alltid kvar. I minnet vi ser dig precis som du var. Tänk vad vi saknar dig kära bror. Att få ha dig med oss ett tag till hade varit vad vi velat. Nu lever vi på minnena och du finns alltid med oss, varje dag. Saknar dig. Må gott. Hoppas du får lugn och ro där du är. Kram syster och bror m familjer.

Kristina med familj 19 jan 2017

4 år av saknad

Idag är dagen då du fick lämna oss....och 4 år har gått sedan dess. Vi minns det som igår, allt som hände. Nu har vi levt utan dig sedan dess, minnena har hjälpt oss på vägen och så kommer livet fortsätta. Vi plockar fram dig i vardagen och pratar om dig, om allt du stod för, om vad du skulle sagt i vissa situationer. Då känns du så nära men ändå så är det ju inte så, tyvärr. Tänker många gånger hur stolt du skulle vara över allt som hänt på vägen. Men vet att du gärna velat delta i allt, hjälpt oss och så klart fått se dina nära och kära växa upp och åldras.... KRAM

Kristina med familj 19 jan 2017

Rapporterat inlägg

4 år av saknad

Idag är dagen då du fick lämna oss....och 4 år har gått sedan dess. Vi minns det som igår, allt som hände. Nu har vi levt utan dig sedan dess, minnena har hjälpt oss på vägen och så kommer livet fortsätta. Vi plockar fram dig i vardagen och pratar om dig, om allt du stod för, om vad du skulle sagt i vissa situationer. Då känns du så nära men ändå så är det ju inte så, tyvärr. Tänker många gånger hur stolt du skulle vara över allt som hänt på vägen. Men vet att du gärna velat delta i allt, hjälpt oss och så klart fått se dina nära och kära växa upp och åldras.... KRAM