Starkaste stjärnan
Jim! Det har tagit mig lite tid. Tid att förstå och tid att hitta sorgen. Eller sorgen har ju funnits där hela tiden, men jag har inte gett mig tid.Du får ursäkta men Sofie har varit viktigast. Jag glömmer aldrig första gången jag träffade dig. Du hade en mörkblå rock på dig och var en sån trevlig och artig kille, jag blev imponerad. Idag är jag fortfarande lite imponerad, du var så mycket och du var så intresserad av allt, man kunde lätt prata med dig, du visste lite om allting. Du och jag hade en del disskusioner, aldrig så vi blev arga på varandra utan de slutade alltid med att vi var överens om att vi inte var överens i vissa frågor. Och på Bali...Vad hade den resan varit utan dig? Tack för att du åkte fel. Vi hade aldrig fått se såna vyer utan dig, nu tror ju inte jag att du körde fel, utan du tyckte att vi skulle ta en annan väg, mycket mera spännande... Jag vill tacka dig för så mycket. Du gjorde en spännande sista resa, och du gjorde den tillsammans med min dotter. Du förändrade mycket i hennes liv och inte bara i hennes. Du blev en del i vår familj och vi saknar dig så himla mycket. Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, du som mer och mer blev den son jag själv aldrig fick, en hyvens svärson. Jag hoppas att du tar det lugnt nu på dina vågor och att du tittar ner på oss ibland, Saknar dig Jim
