Betablockerare lugnar hjärtat

En av de främsta riskfaktorerna för hjärtinfarkt och stroke är högt blodtryck. Tack vare den skotske vetenskapsmannen James Black har man sedan 1962 kunnat sänka blodtrycket med hjälp av betablockerare.

För att blodet ska nå ut i kroppens alla organ krävs ett visst tryck. Trycket bestäms av mängden blod som pumpas runt i kroppen, hjärtats pumpförmåga och blodkärlens kondition. Ett förhöjt blodtryck försvårar hjärtats pumparbete samt påskyndar den åderförfettningsprocess som gör kärlväggarna hårdare och mindre elastiska.

Den som har ett alltför högt blodtryck löper ökad risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom som till exempel hjärtinfarkt, hjärtsvikt eller stroke. Risken att drabbas är ännu större om man samtidigt har andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom som blodfettsrubbningar, diabetes, kraftig övervikt och rökning.

Upptäckt av betablockerare gav Nobelpris

Därför anses upptäckten av betablockerare 1962 vara ett av de viktigaste rönen inom läkemedelsområdet under 1900-talet och det största genombrottet sedan man på 1700-talet kom underfund med digitalis effekter på hjärtat. Mannen som upptäckte betablockerarna hette James Black och var skotsk läkare och vetenskapsman. För sin upptäckt av betablockerarna fick han 1988 Nobelpriset i medicin.

Betablockerare är blodtryckssänkande

Betablockerare blockerar effekten av stresshormoner som adrenalin och noradrenalin och gör att hjärtat arbetar lugnare och mer effektivt. I och med att både hjärtfrekvensen (pulsen) och slagvolymen (mängden blod som pumpas ut vid varje hjärtslag) sänks, så sänks också blodtrycket.

Betablockerarnas effekt är inte bara blodtryckssänkande. Eftersom betablockerarna minskar arbetet i hjärtat under aktivitet används de även för att minska den smärta som uppstår vid kärlkramp. Patienter som genomgått en hjärtinfarkt behandlas också med betablockerare. Även personer med hjärtsvikt och förmaksflimmer behandlas ofta med betablockerare.

Selektiva betablockerare

I första hand är det så kallade selektiva betablockerare som används vid högt blodtryck. De är speciellt anpassade för att främst påverka hjärtat och blodkärlen. Andra betablockerare kallas för icke-selektiva och påverkar förutom hjärtat och blodkärlen även andningsvägarna.

Länge var betablockerare förstahandsval vid behandling av högt blodtryck. Numera är ofta så kallade ACE-hämmare förstahandsval medan betablockerare används som tilläggsläkemedel.

Betablockerarnas historia

1950-talet - Stora befolkningsstudier visar att förhöjt blodtryck är en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom.

1962 - James Black upptäcker betablockerare.

1966 - Läkemedelbolaget ICI Pharmaceuticals lanserar världens första betablockerare, Inderal.

1975 - Den första selektiva betablockeraren, Seloken, lanseras.

2000-talet - Flera olika blodtryckssänkande läkemedel ger läkare och patient möjlighet att testa sig fram till optimal kombination och dos.

Sidan senast uppdaterad 2015-09-08