Forskning om tuberkulos

Forskningen om tbc och utvecklingen av nya vacciner har varit eftersatt i många år. Det har gått mer än 40 år sedan någon ny tbc-medicin blivit tillgänglig för patienter. Samtidigt är utvecklingen av nya vacciner en världsomfattande och trängande prioritet.

I takt med att allt fler stammar av tuberkelbakterien blivit resistenta mot allt fler av de existerande läkemedlen har dock forskningen på senare tid tagit ny fart. På flera håll pågår internationella samarbetsprojekt med målsättning att få fram nya vacciner som kan ge ett effektivare skydd mot infektion.

Försök till utveckling av nya effektiva vacciner mot tbc stöter på två stora problem. Det ena är att forskarna ännu inte riktigt förstår vare sig hur immunförsvaret utvecklar en naturlig motståndskraft mot tuberkelbakterierna eller vad som krävs för att en sådan motståndskraft ska kunna förstärkas utifrån. Den andra svårigheten är att det saknas effektiva vacciner att ge till individer som redan är infekterade med tbc, så att dessa hindras från att utveckla öppen – och därmed smittsam – tbc.

Vaccinet BCG

Även om BCG är ett av de mest vidsträckt använda vaccinerna så är dess verkan fortfarande föremål för debatt. Anledningarna till att effekten av BCG i olika studier varierar mellan inget skydd alls och ett 80-procentigt skydd är fortfarande okänd.

Troligen behövs flera olika vacciner mot tuberkulos. Förutom vaccin som ges till barn direkt efter födseln (BCG) behövs ett vaccin som kan förlänga och bredda skyddet mot tbc när immuniteten efter BCG-vaccinationen avtar.

Forskning på flera plan

Tbc-forskningen bedrivs i dag på flera plan. Dels handlar det om grundforskning kring själva tuberkelbakterien, dels om molekylärmekanismerna hos immunförsvaret i vaccinerat respektive ovaccinerat tillstånd.

Ett annat forskningsområde inriktar sig på resistensutvecklingen. Forskarna vill kartlägga var de multiresistenta bakteriestammarna förekommer och hur de sprider sig, samt hur bakterierna kan bekämpas med lämpliga antibiotika.

Forskning vid Smittskyddsinstitutet

En del av den svenska tbc-forskningen sker vid Smittskyddsinstitutet, SMI, i Solna, som driver flera unika och internationellt uppmärksammade projekt inom såväl diagnostik som vaccinutveckling.

Ett sådant forskningsprojekt omfattar en ny substans som angriper tuberkelbakterien på ett helt nytt sätt. Förhoppningen på det nya preparatet är att det ska visa sig som en effektiv förebyggande åtgärd mot multiresistent tbc, och att den snabba bakteriedödande förmågan ska kunna korta behandlingstiden vid tbc, som i dag är minst sex månader.

Nya tbc-vacciner

Olika tbc-vacciner ligger i "pipeline" världen över och består av olika kombinationer av ett nytt grundskydd och en påföljande förstärkningsinjektion med målet att förlänga och bredda den skyddande effekten. Dessa vacciner testas i första omgången, med avseende på säkerhet, också i Stockholm.

Immunologiska test

Kampen mot tbc har länge försvårats av att det fortfarande saknas enkla, pålitliga och billiga metoder att diagnostisera sjukdomen. Ju bättre förutsättningarna är för tidig diagnos av aktiv tbc, desto lättare är det att förhindra organskador och smittspridning. Jakten på förenklade och förbättrade diagnosrutiner är särskilt viktig för de fattiga länder där dödligheten i obehandlad tbc är mycket stor. Det forskas också kring förbättrade undersökningsmetoder som kan visa människors mottaglighet för tbc-smitta.

Sidan senast uppdaterad 2016-04-11