Mer forskning på kvinnohjärtat behövs

Forskningen på kvinnor och hjärt-kärlsjukdom har släpat efter och det finns därför ett stort behov av mer kunskap inom diagnostik, behandling och rehabilitering. Det säger professor Cecilia Linde, som anser att det är viktigt att arbeta aktivt för att få med kvinnor i de vetenskapliga studierna.

För ett par år sedan talades det mycket om den ojämlika hjärtsjukvården. Att kvinnor behandlades sämre än män och att kvinnornas symptom misstolkades.

– I dag stämmer inte det. Kvinnor behandlas i de flesta fall inte sämre än män och likheten i mäns och kvinnors symptom är större än skillnaderna.

Däremot är det ett stort problem att forskningen på kvinnor släpar efter, säger Cecilia Linde, som är professor på Karolinska universitetssjukhuset i Solna. En av orsakerna är att kvinnor drabbas av hjärtkärlproblem i genomsnitt tio år senare än män och därmed ofta hamnat utanför de åldersgränser som satts i vetenskapliga studier. Människor över 80 (det finns totalt sett fler kvinnor än män över 80) behandlas dessutom oftast i primärvården och blir inte tillfrågade om medverkan i studier.

– För några år sedan var jag själv huvudprövare för en stor europeisk pacemakerstudie och kämpade hårt för att få in fler kvinnor i studien. Men det var svårt, just eftersom kvinnorna är så mycket äldre när de insjuknar, berättar Cecilia Linde.

Studerar behandlingsmetoder för kvinnor

Men forskning på kvinnor behövs. Behovet av mer kunskap inom såväl diagnostik som behandling och rehabilitering är mycket stort. Dessutom är det viktigt att resultaten av olika studier i högre utsträckning än i dag redovisas ur ett genusperspektiv.

– Vi behöver veta vilka utredningsmetoder som är lämpligast för kvinnor. Det finns till exempel större komplikationsrisk för kvinnor vid vissa typer av undersökningar, det måste belysas, säger Cecilia Linde.

– Vi behöver också veta vilka behandlingsformer som är bäst för kvinnor, medicinval och dosering bör exempelvis utredas och anpassas.

Ett särskilt område som enligt Cecilia Linde bör uppmärksammas är kvinnornas ökade risk för stroke och blödning jämfört med männen. Särskilt stora är skillnaderna i strokeförekomst hos patienter med förmaksflimmer där strokerisken är betydligt högre hos kvinnor. Hon lyfter också fram vikten av forskning kring havandeskapsförgiftning och dess samband med hjärtsjukdom senare i livet.

Saknas kunskap om kvinnors hjärtsjukdom

När det gäller diagnostiken tycker Cecilia Linde att det är olyckligt att man tidigare i så hög utsträckning fokuserat på skillnaden mellan mäns och kvinnors symptom vid hjärtinfarkt.

– Det är lite farligt. Mäns och kvinnors hjärtan är väldigt lika och i allmänhet har man samma symptom vid hjärtinfarkt, det vill säga sprängande smärta i bröstet och utstrålning i armen. Det som i stället är problemet är att många ute i samhället – men även inom vården – inte har tillräckligt stor kunskap om att kvinnor drabbas av hjärtinfarkt i den utsträckning som de faktiskt gör, säger hon.

Denna brist på kunskap gör att typiska symptom inte kopplas till hjärtinfarkt eller annan hjärtkärlsjukdom – man glömmer helt enkelt att tänka i hjärtinfarktsbanor bara för att det handlar om en kvinna.

– Det handlar alltså inte om diskriminering, utan om brist på kunskap, säger Cecilia Linde.

Målet för stora delar av forskningen på hjärt-kärlsjukdom är att i framtiden bättre kunna individanpassa behandlingen av patienten, först utifrån kön, kroppsstorlek och ålder, men så småningom även utifrån varje individs genetiska förutsättningar.

Sidan senast uppdaterad 2015-09-07