Forskning om kärlkramp

Tack vare framgångsrik forskning vet vi i dag en hel del om riskfaktorernas betydelse för att utveckla kranskärlssjukdom. Men mycket forskning återstår för att identifiera personer som är i riskzonen och för att hitta nya, helst förebyggande, behandlingar.

Åderförfettning

En av de stora utmaningarna som forskarna står inför är att ta reda på mer om mekanismerna bakom utvecklingen av åderförfettning (ateroskleros) och att identifiera vilka åderförfettningsplack som riskerar att brista och därmed utlösa en hjärtinfarkt eller instabil kärlkramp. Med mer kunskap hoppas forskarna kunna bidra till nya framtida behandlingsformer, exempelvis att hitta ett läkemedel som förhindrar bristningar i placken.

Ett viktigt forskningsområde i detta sammanhang är utveckling av nya bildåtergivningstekniker med vilka man kan identifiera potentiellt farliga plack, det vill säga de som riskerar att brista, och rikta behandling i syfte att stabilisera dem.

Diabetes

Annan forskning är inriktad på att förstå kopplingen mellan diabetes och kranskärlssjukdom. Studier har visat att diabetessjuka har en kraftigt ökad risk att få hjärt-kärlsjukdom. Dessutom har de en sämre prognos än hjärt-kärlsjuka patienter utan diabetes.

Pågående forskning syftar till att identifiera orsaker till varför patienter med diabetes har ökad risk att utveckla kranskärlssjukdom. Om nyckelfaktorer kan identifieras kan ny specifik behandling utvecklas. Dessutom försöker man hitta markörer i till exempel blodprover som identifierar de diabetessjuka som löper särskilt hög risk att utveckla kranskärlssjukdom.

Hitta högriskindividerna

Ett uttalat mål för den stora SCAPIS-studien, som stöds av Hjärt-Lungfonden, är att finna ett sätt att genom enkla blodprov kunna identifiera vilka som är i riskzonen för hjärt-kärlsjukdom. Bland alla de proteiner som är inblandade i de inflammatoriska processer som föregår åderförfettning finns säkerligen några som är särskilt viktiga för att utveckla sjukdomen. Om man kunde identifiera några av dessa nyckelproteiner som kan mätas i ett vanligt blodprov skulle det bli enklare att avgöra vilka som är verkliga högriskindivider.

Genetik

Inom ramen för SCAPIS tas blodprover på totalt 30 000 studiedeltagare. Syftet är att kartlägga de små variationerna i vår arvsmassa, det vill säga vår genetiska profil, som är förenade med ökad risk för kranskärlssjukdom. Eventuella genetiska avvikelser kan spela en stor roll för en individs totala risk att utveckla hjärt-kärlsjukdom.

Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om kärlkramp
Vetenskapligt ansvarig: Lena Jonasson, professor i kardiologi, Linköpings universitet
Uppdaterat: 2018-05-07