Mål: Nya läkemedel mot förmaksflimmer

Nya läkemedel mot förmaksflimmer. Det är målet för Fredrik Elinder, professor vid Institutionen för klinisk och experimentell medicin på Linköpings universitet.

Jonkanaler kallas de små porer som finns i ytmembranet i kroppens alla celler och när de släpper in joner som natrium, kalium och kalcium i cellen uppstår elektriska impulser. Kanalerna är nödvändiga för bland annat nervernas signalöverföring och hjärtats slag. EKG-kurvans karaktäristiska utseende beror på jonströmmar som uppstår när olika kanaler öppnas i ett bestämt mönster i hjärtat.

– Vid hjärtrytmrubbningar kan det ha uppstått fel i vissa hjärtcellers jonkanaler så att hjärtat slår ojämnt, för fort eller för långsamt. Vår forskning går ut på att påverka jonkanalerna så att hjärtrytmen stabiliseras, berättar Fredrik Elinder.

Målet för forskningen är att identifiera molekyler som påverkar jonkanalerna och som kan utgöra grund för en ny typ av läkemedel mot arytmi, det vill säga tillstånd där hjärtats rytm inte fungerar normalt.

Identifierat molekyler som stabiliserar rytmen

Fredrik Elinders forskargrupp har identifierat flera hundra intressanta molekyler och vissa har redan visat sig stabilisera rytmen på hjärtceller hos möss.

– Eftersom förmaksflimmer är en utbredd sjukdom som ofta är svår att behandla och som sänker livskvaliteten för stora grupper har vi fokus på flimmer, säger Fredrik Elinder.

Bland de molekyler som testats finns molekyler från fleromättade fettsyror som finns i exempelvis laxfiskar. Det visade sig att molekylerna hade en tidigare okänd effekt på vissa jonkanaler. Fredrik Elinder funderade också över om det kunde finnas fler substanser än fettsyror som kunde tänkas ha effekt på jonkanalerna.

– Med lite tur och intuition hittade vi hartssyror från tallkåda som visade sig påverka jonkanaler. Och det visade sig att vissa av de molekylerna också har effekter på hjärtats elektriska aktivitet.

Ska testa molekyler på mänskliga hjärtceller

Han visar bilder från en vetenskaplig studie där de framkallat arytmi i mushjärtceller genom att låta dem bada i en speciell kemikalie. På den första bilden är kurvorna som beskriver den elektriska aktiviteten ojämna – ibland täta, ibland glesa. Därefter har cellerna ”behandlats” med en molekyl från tallkåda och på den andra bilden är kurvorna jämna och regelbundna.

- I höst räknar vi med att kunna testa våra olika molekyler på mänskliga hjärtceller och om allt går väl tror och hoppas jag att vi inom två år ska kunna göra de första försöken på levande människor. Men först måste vi naturligtvis kunna visa att våra molekyler inte är skadliga.

Det stöd Fredrik Elinder haft från Hjärt-Lungfonden betyder mycket.

–Utan pengar från Hjärt-Lungfonden hade jag kanske lagt mitt fokus på forskning om elektriska processer i andra delar av kroppen än i hjärtat. Stödet från fonden är dessutom en kvalitetsstämpel.