Kvinnor som utvecklar bålfetma efter klimakteriet ökar sin risk att drabbas av såväl hjärt-kärlsjukdomar som typ-2-diabetes. Forskare i Umeå studerar dels vad fettet i kroppen gör för att skada de olika organen, dels vilket samband det kan finnas mellan kostvanor och utvecklingen av bålfetma. Olika kostregimer analyseras i en studie som undersöker hur maten kan inverka på risk för sjukdom.
– Vi vill veta om en förändring av dieten kan bromsa eller minska inlagringen av fett i kroppen, säger Tommy Olsson, professor vid Folkhälsa och klinisk medicin, Norrlands universitetssjukhus.
Studier i norra Sverige inom det så kallade MONICA-projektet har tidigare visat att ungefär 30-40 procent av alla kvinnor efter klimakteriet, även kallad menopaus, utvecklar bålfetma, ett ökande problem. Fettet lagras i depåer i kroppen, antingen som ytligt eller som djupt liggande fett. Det är känt att fettvävnaden bidrar till uppkomsten av skadliga hormoner som kan kopplas till rubbningar i ämnesomsättningen och därmed till risk för bland annat hjärtkärlsjuklighet. Sådana hormoner är till exempel ämnena leptin, adiponektin och kortisol. Kvinnor efter menopaus, då nivåerna av det kvinnliga könshormonet östrogen sjunker, är särskilt utsatta för fettets skadeverkningar.
Tommy Olsson och hans forskarkollegor arbetar nu med flera studier samtidigt i ett projekt understött av Hjärt-Lungfonden. De vill ta fram data som kan beskriva de bakomliggande orsakerna till sjukdomens förekomst i befolkningen.
En studie jämför fettets funktion i kroppen och i enskilda organ hos kvinnor före respektive efter menopaus. Vävnadsprov tas från både det ytliga fettet och från det djupare liggande fettet från fettvävsdepåer på olika ställen i kroppen hos försökspersonerna. Proven analyseras tillsammans med blodprov.
– Det är känt sedan tidigare att det finns en koppling mellan det djupt liggande fettet och risken att utveckla hjärt-kärlsjukdomar och typ-2-diabetes. Nu vill vi ta reda på vad det är som är som gör att det djupt liggande fettet är skadligare jämfört med det ytliga, berättar Tommy Olsson.
Enligt en hypotes, som bygger på ännu obevisade experimentella data, åtföljs inlagring av fett i till exempel hjärtat av giftiga effekter i vävnaden och i blodet, vilket i sin tur kan leda till att hjärtmuskeln påverkas med nedsatt pumpförmåga, och på sikt hjärtsvikt, som följd.
– Vi tror att de som har en påtaglig fettinlagring i hjärtat befinner sig i en speciell riskzon för att utveckla hjärtsvikt. Därför är det extra intressant för oss att se hur riskbilden förändras om vi försöker ingripa och förhindra fettinlagringsprocessen, fortsätter Tommy Olsson.
Därför undersöker han och kollegorna kostens betydelse för uppkomsten av inlagrat fett hos kvinnor. Forskarna vill också veta vad dieten kan göra för att vända den ogynnsamma utvecklingen. Sedan ett halvår studeras 60 kvinnor i Umeå, 55 år och äldre, indelade i två grupper. Den ena gruppen får en kost enligt Livsmedelsverkets nordiska näringsrekommendationer, den andra gruppen får så kallad modifierad stenålderskost. Ingen av dieterna kan sägas vara extrem utan skiljer sig i huvudsak när det gäller protein- och kolhydratinnehållet. ”Stenålderskosten” innehåller bara hälften så många kolhydrater räknat i energiprocent jämfört med den ”rekommenderade” dieten. Å andra sidan innehåller stenåldersdieten mer protein.
– Våra pilotstudier visar att bara några veckors kostförändring kan ha kraftfulla effekter och ge minskad fettinlagring, framför allt i levern, säger Tommy Olsson.
Forskarna mäter vad som händer med kvinnornas längd, vikt och bukomfång, men registrerar också eventuella förändringar i blodproven. Magnetkamera används för att mäta hur mycket ytligt respektive djupt liggande fett deltagarna i studien har. Fettinnehåll i olika organ, till exempel hjärta och lever, analyseras och sätts i samband med värden både för insulinkänslighet och organens funktion.
– Vi tror att de ämnen som fettet aktiverar har en skadlig effekt, bland annat genom inflammation, förklarar Tommy Olsson. Vår hypotes är att man skulle kunna minska risken för hjärtsvikt hos äldre kvinnor genom att få dem att förändra kostvanorna – eller minska på fettet i hjärtat helt enkelt.
Dietstudien i Umeå ska enligt planerna pågå i två år. Deltagarna är friska frivilliga individer. Tommy Olsson menar emellertid att man på sikt bör studera även patienter med störd sockeromsättning (förstadier till diabetes typ 2 eller manifest diabetes) samt ohälsa i hjärta och kärl.
För den kvinna som vill minska sin risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom eller typ-2-diabetes gäller ”det gamla vanliga tråkiga”, enligt Tommy Olsson: minska kroppsvikten och öka den fysiska aktiviteten. Det verkar förebyggande.
– Man behöver inte vänta på att bålfetma visar sig, det är klokt att vidta åtgärder redan innan minsta tendens till blodsockerstegring, påpekar Tommy Olsson.
Text: Gabor Hont
