Som biologiska varelser är skillnaderna mellan kvinnor och män stora, men båda könen drabbas av likartade sjukdomar i kärl, hjärta och lungor. Forskning visar dock att skillnaderna i kvinnors och mäns livsvillkor kan påverka den biologiska ohälsan.
Forskning kring stress och hjärtsjukdom
Det finns klara samband mellan upplevd negativ stress och hjärtsjukdom hos båda könen. En markant skillnad är vilken typ av negativ stress kvinnor och män reagerar på. Studier visar att män är mer sårbara för stress i arbetsmiljön, medan kvinnor tycks vara extra sårbara för den stress som kan finnas i hemmiljön. Risken att drabbas av en ny hjärtinfarkt eller plötslig hjärtdöd är tre gånger så stor om hon dessutom upplever negativ stress på arbetet.
Om man nu kan bli sjuk av negativ stress, kan man då bli friskare om man lär sig stressa av? Flera forskningsresultat tyder på att kvinnor som lär sig att hantera sin stress eller känslor av uppgivenhet har större möjligheter att tillfriskna efter kranskärlssjukdom och leva längre, det visar bland annat den stora studien Kvinnor och kranskärlssjukdom (KoK) som startade i Stockholm 1996.
Samtliga kvinnor som deltog i studien fick moderna mediciner mot sin kranskärlssjukdom och lottades därefter in i två grupper, en kontrollgrupp med traditionell rehabilitering och en interventionsgrupp som fick delta i ett nytt rehabiliteringsprogram som pågick under ett års tid. I detta program fick kvinnorna undervisning om hur kroppen och hjärtat fungerar, om krisreaktioner, psykosociala faktorer, kost, motion och hantering av upplevda känslor med mera.
I en långtidsuppföljning hade kvinnorna i kontrollgruppen högre dödlighet. Resultaten talar för att hjärtsjuka kvinnor som lär sig att förstå och hantera sin livssituation och som dessutom noggrant tar sina läkemedel lever längre än de av deras medsystrar som enbart tar läkemedel.
Det naturliga skyddet
Kvinnor drabbas i genomsnitt tio år senare än män av hjärtsjukdom, och en bakomliggande faktor anses det kvinnliga könshormonet östrogen vara. I samband med klimakteriet, då det kvinnliga könshormonet östrogen sjunker, går också nivåerna av det skyddande kolesterolet ned, vilket kan innebära en ökad risk för hjärtkärlsjukdomar.
Under många år hoppades och trodde man att tillskott av kvinnliga könshormoner efter klimakteriet skulle ge ett fortsatt skydd mot hjärtsjukdom. Entusiasmen var stor tills flera studier visade att generell hormonbehandling ökar risken bland annat för blodpropp i hjärnan och bröstcancer.
På grund av de nedslående resultaten har forskningen kring östrogenets skyddande effekter gått kräftgång, men tack vare den tidigare forskningen vet man att de gynnsamma effekterna vid östrogenbehandling bland annat är vidgade blodkärl, minskad inlagring av blodfetter i kärlväggar och att inflammationen som bidrar till att utveckla kärlskador i kärlväggen kan hejdas. Av den anledningen bör kvinnor som av olika orsaker kommer i klimakteriet före 45 år ha östrogenbehandling.
En stor amerikansk studie visar att kvinnor direkt efter klimakteriet, i åldersintervallet 50-59 år, också kan ha en gynnsam effekt av östrogenbehandling eftersom åderförfettningsprocessen bromsades upp. Vid 60 års ålder har åderförfettning oftast redan utvecklats och samma studie visade att hormonbehandling som startas i den åldern eller senare kan ha delvis motsatta effekter på kärlväggarnas funktion och därmed vara direkt skadlig.
I dag råder stor osäkerhet kring vem som kan ha nytta av östrogenbehandling. Det krävs bland annat mer kunskap om vilken dos som är mest effektiv hos dem som har bevisad nytta. Därför finns det ett starkt behov av forskning kring kvinnors hjärt-kärlsjukdom och möjligheter till prevention både genom livsstil, stresshantering och rätt medicinering.
Forskning kring KOL
På senare år har forskningen kring KOL tagit fart och man har också skapat en samlad syn i vården på sjukdomen via det så kallade Gold-initiativet, Global Initiative for Chronic Obstructive Lung Disease.
I dag bedrivs forskning på flera fronter i syfte att förbättra livskvaliteten för befintliga KOL-patienter. Man vet bland annat att rörelse och motion ger högre livskvalitet, dels för att kroppen och immunförsvaret stärks, dels för att risken för depression och social isolering minskar.
Läkemedelsföretagen försöker samtidigt få fram läkemedel som kan påverka sjukdomen och symptomen i högre grad. Målet är att framtidens KOL-patienter ska kunna leva ett bättre och mindre bundet liv än dagens.
Under senare år har man börjat se nyttan av kombinationsbehandling av inhalationssteroider och långtidsverkande luftrörsvidgande medel vid KOL. Just nu pågår studier kring den här typen av mediciner, och det finns preliminära data som tyder på att de möjligtvis kan förlänga livet och öka livskvaliteten för personer med svår KOL.
Det pågår för närvarande intensiv forskning kring den inflammatoriska processen vid KOL och kunskapen ökar snabbt. I dag vet man att vissa ämnen i kroppen deltar i den inflammatoriska processen och att de kan skada luftvägarnas struktur för alltid. Det man nu försöker göra är att hämma eller stoppa ämnena från att göra skada. Läkemedel som har den effekten testas just nu.
Texten är hämtad ur Hjärt-Lungfondens temaskrift Kvinnors hjärtan och lungor som gavs ut i februari 2008.
