När en patient känner symptom som tyder på hjärtrytmrubbningar måste en noggrann utredning göras innan det går att avgöra vilken behandling som är lämpligast. I vissa fall behövs ingen behandling alls, medan det hos andra kan vara en fråga om att hitta rätt läkemedel, att kanske operera in en pacemaker eller att försöka ta bort de elektriska störningarna med en så kallad ablation. Ibland kan bästa lösningen vara en kombination av olika behandlingar.
Hjärtats elektriska funktioner undersöks med hjälp av olika former av EKG och/eller elektrofysiologiska undersökningar. Hjärtats struktur och kranskärlens funktion undersöks med hjälp av ultraljud, magnetkamera, olika former av röntgen eller scintigrafi.
Elektrokardiografi (EKG)
En elektrokardiografisk undersökning (EKG) är oftast första steget för att hitta orsaken till den elektriska oro i hjärtat som orsakar rytmrubbningarna. Ett vilo-EKG kan, om mätningen görs vid rätt tillfälle, visa vilken hjärtrytmrubbning patienten lider av. Ett EKG kan också visa vilket fel som skapar rytmrubbningen, till exempel en elektrisk extrabana. Dessutom visar EKG tecken på om det finns en annan hjärtsjukdom, till exempel genomgången infarkt.
Arbets-EKG
Många som drabbas av hjärtrytmrubbningar klagar på trötthet vid fysisk ansträngning. Detta kan bero på en skada i retledningssytemet. För att undersöka detta kan en rytmrubbning provoceras fram vid ett arbets-EKG. Genom att låta en person gå på löpband eller trampa på en testcykel undersöks arbetsförmågan eller vad det är som begränsar den. Arbets-EKG visar om pulsen ökar som den ska, om det finns tecken på syrebrist i hjärtmuskeln och om det uppstår rytmrubbningar i hjärtat vid ansträngning. Resultaten jämförs med normalvärden beräknat på ålder, kön och kroppsstorlek.
Ultraljud
Ekokardiografi, eller ultraljudsundersökning, är enkel och smärtfri och ger information om storleken på förmak och kammare. När ultraljudsgivaren placeras över hjärtat går det att se om väggarna är normaltjocka, om hjärtat pumpar som det ska eller om det finns tecken på sjukliga förändringar. Undersökningen visar också om klaffarna är sjuka och vilka konsekvenser det i så fall har för hjärtmuskeln.
Texten är hämtad ur Hjärt-Lungfondens temaskrift Hjärtrytmrubbningar som gavs ut i april 2008.
