Att rytmen i hjärtats slag rubbas är vanligt. Rubbningarna i hjärtats elektriska impulsbildning kan få hjärtat att slå för fort, för långsamt eller oregelbundet. När hjärtat slår för fort kallas det takykardi. Slår hjärtat för långsamt kallas det bradykardi. Oavsett om de elektriska impulserna är för många eller för få skapas ett slags elektrisk oreda i hjärtat.
När hjärtat slår för snabbt
När hjärtat slår för snabbt, vid takykardi, beror det på att hjärtat får för många impulser eller på att det blir elektrisk rundgång i hjärtat. Impulserna går då inte bara genom retledningssystemet, hjärtats eget elektriska system, utan också via elektriska extravägar i hjärtat. Dessa extravägar kan vara medfödda eller nyskapade.
Orsaken till de elektriska störningarna som orsakar en hjärtrusning kan finnas både i hjärtats förmak och i dess kammare. Hjärtrytmrubbningar i förmaken är vanligast och finns hos alla åldersgrupper och även hos dem som i övrigt är helt friska. Risken för att drabbas ökar dock med åldern. De betydligt allvarligare elektriska störningarna i kamrarna, drabbar oftare dem som redan har andra hjärtsjukdomar, exempelvis tidigare hjärtinfarkt.
Det vanligaste symptomet hos patienter med takykardi är plötslig hjärtklappning. Om detta är det enda symptomet kan hjärtat för övrigt vara helt friskt. Förekommer andfåddhet, tryck över bröstet eller yrsel och kanske svimning tyder det på att det samtidigt kan finnas en annan hjärtsjukdom.
Förmaksflimmer
Förmaksflimmer är så vanligt att man kan tala om en folksjukdom. Minst 100 000 svenskar lider av kroniskt förmaksflimmer. Risken för att drabbas ökar med ålder. Kroniskt förmaksflimmer är ovanligt för dem under 50, men mer än var tionde
80-åring är drabbad och det är lika vanligt hos män som hos kvinnor.
Förmaksflimmer hos yngre människor uppträder oftast i attacker och är något man får leva med hela livet. Hur ofta attackerna kommer och hur stora besvären är varierar från person till person. I vissa fall kan attackerna bero på negativ stress eller hög konsumtion av tobak, kaffe och alkohol, eller en kombination av flera av faktorerna.
Vid förmaksflimmer utgår den elektriska signalen inte från sinusknutan. I stället uppstår, utan samordning, elektriska signaler på flera ställen i förmaken. Man kan beskriva det som om förmaksmuskulaturen just ”flimrar” med knappt synliga, oregelbundna rörelser.
Den oregelbundna rytmen och dåliga samordningen mellan förmak och kammare gör att hjärtats förmåga att pumpa runt blodet försämras. Den som lider av förmaksflimmer har därför ofta en nedsatt prestationsförmåga, som märks vid ansträngning förutom de vanliga symptomen med hjärtklappning i vila.
Förmaksfladder
Vid förmaksfladder är de elektriska impulserna i förmaket blockerade på väg ner till kammaren. Hjärtats sammandragningar är visserligen regelbundna, men de är svagare än normalt och alldeles för snabba.
Förmaksfladder kan vara symptomfritt, men kan också ge regelbunden eller oregelbunden hjärtklappning, bröstsmärta, trötthet och i vissa fall även andfåddhet. Orsaken till fladdret är ofta andra underliggande hjärtsjukdomar.
När hjärtat slår för långsamt
Med bradykardi menas att hjärtat slår långsammare än normalt. I stället för normala 60 till 100 slag per minut slår hjärtat färre än 50 gånger i minuten. Bradykardi kan bero på att de elektriska impulserna från sinusknutan bildas för långsamt eller på att de elektriska impulserna fastnar i His’ka bunten eller i övriga retledningssytemet.
Attacker med långsam puls kan uppträda dagligen hos en del patienter och ge besvär som trötthet, frusenhetskänsla och kanske yrsel, medan andra kan drabbas enbart ett par gånger i månaden.
Vissa patienter insjuknar dramatiskt i plötsliga anfall av långsam puls. Blir uppehållen i hjärtrytmen långa kan man förlora medvetandet. Anfallen kan komma utan förvarning. I det flesta fall kommer hjärtat igång av sig själv igen och patienten vaknar upp, annars behövs hjärt-lungräddning. Ett plötsligt anfall med svimning bör alltid leda till akut sjukhusbesök och en utredning.
AV-block
AV-block uppstår när AV-knutan är skadad. Överledningen mellan förmak och kammare genom AV-knutan kan bli långsam eller avbrytas helt, vilket innebär blockering även av blodgenomströmningen. Blockeringarna kan antingen uppträda i attacker eller vara konstanta.
Symptomen är yrsel, trötthet, orkeslöshet och i allvarligare fall svimning. Som en följd av den låga hjärtrytmen kan patienten även visa tecken på hjärtsvikt. Den långsamma rytmen kan också bana väg för hjärtrytmrubbningar i kamrarna.
Texten är hämtad ur Hjärt-Lungfondens temaskrift Hjärtrytmrubbningar som gavs ut i april 2008.
