Minst 100 000 svenskar lider av förmaksflimmer och sjukdomen räknas till en av våra folksjukdomar. Oavsett om man känner av sina symptom eller inte föreligger en ökad risk för stroke och hjärtsjukdom, framför allt hjärtsvikt. Utmaningen i dagens forskning ligger i att hitta nya, pålitliga och mer precisa metoder att bota eller lindra symptom. Metoder som innebär så liten risk för patienterna som möjligt.
Fokus på flimmer
Att förebygga och förbättra är målet för forskningen kring alla typer av hjärtrytmrubbningar. Många tekniska framsteg har gjorts under kort tid. Med en kateter kan man i dag gå in i ett hjärta och undersöka om där finns en elektrisk extrabana och ta bort den med hjälp av kateterablation.
Men ännu kan ingen gå in i ett flimrande hjärta och peka på orsaken till att just detta hjärta flimrar. Därför finns en stark önskan att få mer kunskap om mekanismerna kring flimmer. Det finns ingen universal metod som hjälper alla och ännu är det långt till målet att kunna skräddarsy behandlingen efter den
enskilda individen. Kunskapen saknas.
Flera pågående svenska studier fokuserar på hjärtats elektrofysiologiska funktioner. Vid Hälsouniversitetet i Linköping studeras celler från sinusknutan för att närmare undersöka hur impulsaktiviteterna startar i förmaken. Målet är att finna svar på vad som orsakar förmaksflimmer och sjuk sinusknuta och deras samband. En förhoppning är att resultatet i framtiden ska leda till att transplantation av friska celler kan hjälpa dem som har en sviktande funktion
i sinusknutan.
Ablation och andra ingrepp
Ablationstekniken har funnits sedan början av 1990-talet och även om ablation som behandlingsmetod mot hjärtrytmrubbningar ständigt ökar är tekniken inte alls så exakt och effektiv som man skulle önska. Hjärtflimmerpatienter får ofta genomgå flera kateterablationer i försöken att blockera vägarna för de elektriska impulserna. Trots att det görs två ingrepp på närmare hälften av alla hjärtflimmerpatienter är resultaten otillfredsställande.
Med planerad start 2008 ska närmare 300 patienter med hjärtflimmer följas under fyra år i en samnordisk långtidsstudie. För att kunna jämföra och registrera effekterna av ablation jämfört med läkemedelsbehandling kommer patienterna att ha en event recorder inopererad under huden. Studien hoppas ge svar på många frågor.
Ärftlighetens betydelse
Genetisk kartläggning är en annan möjlig väg att hitta hjärtsjukdom i ett så tidigt stadium att det går att förhindra allvarliga konsekvenser. Vid Umeå universitet
har genetisk forskning kring ärftliga hjärtsjukdomar pågått sedan slutet av 90-talet. Sedan 2005 drivs vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå en familjemottagning. När en patient diagnostiserats med den ärftliga hjärtrytmrubbningen långt QT-syndrom erbjuds tre till fyra generationer i samma familj diagnostik, genetisk vägledning, deltagande i kontrollprogram, behandling och utbildning om sin sjukdom. Målsättningen är att förebygga symptom hos de familjemedlemmar som är anlagsbärare för sjukdomen.
Texten är hämtad ur Hjärt-Lungfondens temaskrift Hjärtrytmrubbningar som gavs ut i april 2008.
