Anders Jonzon använder ny teknik för att registrera avvikande hjärtrytmer hos barn och ungdomar.
Hjärtrytmrubbningar eller arytmier är inte ovanligt hos foster och barn. De allra flesta är ofarliga, men bland symptomen döljer sig också en del sjukdomar som kan vara lite obehagligare.
– Det är angeläget att kunna registrera och dokumentera den avvikande hjärtrytmen för att kunna avgöra om den är ofarlig eller potentiellt farligt och möjlig att behandla. Problemet är att hjärtrytmrubbningarna som regel uppkommer vid konstiga tidpunkter och inte särskilt ofta. Därför går det inte att lägga in patienten på sjukhus för att registrera vad som händer, förklarar Anders Jonzon, docent och överläkare i barnkardiologi vid Akademiska barnsjukhuset i Uppsala och Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna.
Den metod som vanligen använts hittills innebär att patienten får med sig en bärbar EKG-apparat hem för att registrera hur hjärtat slår under 24 timmar. För barn fungerar detta inte särskilt bra. Erfarenheten visar att många inte vill gå till skolan med den här utrustningen så att kompisarna kan se den. Dessutom krävs ofta längre registreringsperioder för att kunna utläsa relevant information ur det insamlade materialet.
– Nu har det dykt upp en ny teknik som gör att det räcker att sätta några elektroder på bröstet på patienten. Sedan kan de via mobiltelefon skicka EKG-signalerna till en databas där vi kan registrera under mycket lång tid. Detta ger en psykologisk fördel eftersom en mobiltelefon i fickan inte väcker något uppseende. Så vi tror att den här metoden leder till snabbare diagnos och bättre underlag för beslut om behandling, säger Anders Jonzon.
En annan forskningslinje som metoden kan stödja gäller de riktigt små barnen, under ett års ålder, som kommer in med hjärtklappning.
– De kan ha väldigt snabb hjärtrytm och vara ganska svårt sjuka när detta inträffar, säger Anders Jonzon och poängterar att den medicin som erbjuds är utformad för vuxna.
Vid doseringen görs en omräkning beroende på barnets vikt, men ofta måste man
modifiera dosberäkningen flera gånger eftersom ett växande barn har en helt annan ämnesomsättning än vuxna.
– När det gäller hjärtrytmmediciner finns egentligen ingen systematisk forskning på hur de påverkar barn, vilka doser som bör ges och hur god kontroll på hjärtrytmrubbningen medicinen ger. Målet är att med den här metoden kunna mäta ganska ofta, och se hur stor effektiviteten är med de olika preparat vi använder för att kontrollera hjärtrytmrubbningar hos den här gruppen barn, säger Anders Jonzon.
Text: Susanna Lidström
Artikeln är hämtad från vår tidning Forskning för hälsa nummer 1, 2008.
