I samhällets förebyggande åtgärder mot tbc ingår vaccination med så kallat Bacillus Calmette-Guérin-vaccin, BCG. Vaccinet har funnits sedan 1920-talet och ingår sedan 1974 i WHOs, Världshälso-organisationens, globala vaccinationsprogram. Cirka 100 miljoner barn i världen vaccineras
årligen.
BCG-vaccinet innehåller en levande försvagad bakteriestam av Mycobacterium bovis, benämnd Mycobacterium bovis-BCG, som framkallar en lindrig infektion och stimulerar immunförsvarets beredskap mot eventuella framtida angrepp från
tuberkelbakterier. BCG är hittills det enda vaccinet som används på bred front mot tbc i världen, trots att det sannolikt inte har någon större effekt för att minska tbc-spridning i samhället. Vaccinets styrka är dess goda skyddseffekt mot de allra farligaste tuberkulosformerna miliartuberkulos och tuberkulös hjärnhinneinflammation som främst drabbar små barn.
BCG är för närvarande det enda tillgängliga vaccinet mot tbc. Fram till 1975 vaccinerades de flesta nyfödda barn i Sverige med BCG-vaccin. Rutinen avbröts dels på grund av den ringa förekomsten av nya tuberkulosfall i Sverige, dels på grund av en rad biverkningar av vaccinationerna.
Vetenskapen har genom åren varit oenig om i vilken grad BCG verkligen skyddar mot tuberkulos. Olika kliniska försök har lett till motsägelsefulla resultat med en effekt av BCG som varierat mellan inget skydd alls och ett 80-procentigt skydd. Anledningen till dessa olikheter är okänd. Det mesta tyder dock på att BCG har en god skyddande effekt hos barn. Däremot avtar immuniteten inom 10 till
15 år efter vaccineringen.
I dag tillämpas "riktad vaccination" med BCG i Sverige, vilket innebär att vaccination erbjuds till barn och ungdomar som bedöms löpa ökad risk att utsättas för tuberkulossmitta. Det gäller framför allt barn och ungdomar som bor tillsammans med någon med pågående eller tidigare tbc, liksom barn och ungdomar med ursprung från länder med hög förekomst av tbc. Sådana länder finns i Afrika, Asien, Latinamerika, Central- eller Östeuropa och enstaka länder i Sydeuropa till exempel Portugal och Spanien. Vaccination rekommenderas också till ungdomar som planerar att vistas en längre tid i dessa områden i nära kontakt med lokalbefolkningen. BCG-vaccinering i riskgruppen rekommenderas till småbarn från sex månaders ålder.
Personer som i samband med sin yrkesutövning utsätts för ökad risk för tbc-smitta vaccineras också. Det gäller till exempel sjukvårdspersonal, framför allt personer som arbetar med bronkoskopi, intensivvård eller laboratorieprov från tuberkulospatienter.
Vuxna som tidigare vaccinerats med BCG, men som testar negativt på tuberkulintest, kan vaccineras igen om de förväntas bli utsatta för hög smittrisk under längre tid, exempelvis vid arbete i nära kontakt med lokalbefolkningen i länder med hög tbc-förekomst.
Fler vaccineras
Andelen vaccinerade barn i riskgrupperna i Sverige har ökat kraftigt. Under slutet av 1970-talet var mindre än 2 procent i varje årskull vaccinerad mot tbc. Sedan mitten av 1980-talet är vaccinationsanslutningen omkring 16 procent per årskull. Det finns en vision om att skapa en tuberkulosfri generation. Detta skulle kunna uppnås genom att små barn redan från födelsen förhindras att bli utsatta för tbc-smitta. Detta kan ske genom att man redan på mödravårdscentralerna identifierar blivande föräldrar som tillhör riskgrupp för tbc och erbjuder dem hälsokontroll. Statistik från januari 2005 visar att andelen BCG-vaccinerade 2-åringar i riskgrupperna var omkring 90 procent, medan bara knappt 1 procent av 2-åringarna utanför riskgrupperna hade fått BCG-vaccin.
Övriga tuberkulosförebyggande åtgärder inriktas särskilt på de kända riskgrupperna. Bland nyanlända asylsökande i Sverige görs dessutom screening för tbc genom tuberkulinprov och eventuellt lungröntgen.
Texten är hämtad ur Hjärt-Lungfondens temaskrift om tuberkulos, som kom ut 2010.
