Insjuknandet i sarkoidos är ojämnt fördelat över året. Flest nya fall upptäcks under vårvintern. Läkarna vet också att patientens genuppsättning har betydelse för hur sjukdomen utvecklas. Sarkoidos yttrar sig olika i olika etniska grupper, vilket medför att information som finns att hämta via utländska populärmedicinska hemsidor på internet inte alltid är tillämpbar på svenska förhållanden. Afroamerikaner, till exempel, får ofta en aggressiv form av sarkoidos med uttalade allmänsymptom, medan japaner ofta får sjukdomen i ögonen. Ungefär var tredje patient av nordiskt ursprung insjuknar akut i Löfgrens syndrom. Vanligast är dock att sjukdomen kommer smygande med långsamt tilltagande symptom.
Det finns också ett samband mellan det sätt på vilket sarkoidos startar och det förlopp som sjukdomen får. Löfgrens syndrom, den akuta formen som ger feber, knölros (blåröda utslag på underbenen), fotledsbesvär och förstorade lymfkörtlar kring luftrören, går i regel över av sig själv efter en kortare tid. Det sker framför allt hos patienter som har en speciell vävnadstyp. Det innebär att de har en speciell variant av ett så kallat transplantationsantigen på ytan av alla sina celler i kroppen. Transplantationsantigenet är en molekyl betecknad HLA vars egenskaper bestäms av individens arvsmassa.
I de fall där sarkoidosen uppkommer långsamt blir sjukdomsförloppet oftast mer utdraget med symptom från såväl lungor som andra organ. Vävnaden både i lungorna och i de andra angripna organen kan drabbas av fortskridande omvandling till ärrvävnad genom successivt ökad förekomst av bindvävsceller (fibrosering). Detta kan på sikt innebära att organen fungerar sämre.
Texten är hämtad ur Hjärt-Lungfondens temaskrift Sarkoidos och lungfibros som gavs ut 2008.
