I de fall då sarkoidos behandlas med läkemedel ges i första hand inflammationshämmande kortison i tablettform. Kortisonet botar inte patienten men håller sjukdomen under kontroll och förebygger att lungvävnad förstörs och omvandlas till ärrvävnad (lungfibros). En annan effekt av kortisonbehandlingen är till exempel en normalisering av ACE-värden i blodet.
Ett villkor för att kortisonet ska ge önskad effekt är att det till att börja med ges i tillräckligt höga doser och att behandlingen pågår under minst 12–18 månader. Om medicineringen avbryts i förtid kan det nämligen hända att sjukdomen blossar upp igen.
Om, när och hur kortisonbehandlingen ska sättas in är en svår avvägning. Om behandlingen ges mycket tidigt, under lång tid och i höga doser, kan den få patienterna att må bättre, även de med utbredda lungförändringar. I gengäld finns risk för biverkningar som akne, ökad hårväxt och ”uppsvällt ansikte”, så kallat månansikte. Såväl läkare som patienter ställer sig därför i regel avvaktande mot tidig kortisonbehandling i höga doser.
Texten är hämtad ur Hjärt-Lungfondens temaskrift Sarkoidos och lungfibros som gavs ut 2008.
