För lungsjuka är det viktigt att undvika infektioner, eftersom varje infektion kan skada lungorna ytterligare. Personer med KOL – särskilt de som fortfarande röker och har hosta med slem – löper en ökad risk att drabbas av akuta bronkiter och lunginflammationer eller andra bakterieinfektioner.
Den vanligaste bakterieinfektionen hos personer med kol är ett så kallat bronkitskov. Skovet innebär ökande hosta med slem som ändrar färg från vitt, grått eller ofärgat till gult eller grönt. Detta tyder på varbildning i luftvägarna. Den drabbade känner sig sjuk och blir mer andfådd än vanligt. Feber brukar däremot inte förekomma utan kan vara ett tecken på lunginflammation.
Ofta är det en vanlig virusförkylning som banar väg för bronkitskoven, men förkylningen går inte över. I stället tilltar missfärgade upphostningar. KOL-sjuka som drabbas av svåra skov bör därför iaktta viss försiktighet vid kontakt med förkylda personer. Särskilt smittsamma är förkylda barn yngre än fyra till fem år.
En del skov går över av sig själva. I svårare fall behövs läkarhjälp och antibiotikabehandling. Hos patienter med svår KOL kan skovet utlösa en dramatisk försämring så att läkarhjälp måste sökas akut. Ibland blir sjukhusvård nödvändig.
Försämringsperioder av det här slaget bidrar till sjukdomsutvecklingen. Den medicinska termen för detta är exacerbation. Det blir en ond spiral där patienten får nedsatt lungfunktion, mer symptom, känner mer oro och upplever en lägre livskvalitet. Detta leder till att försämringarna kommer allt tätare.
KOL-sjuka löper också en ökad risk att få lunginflammation. I förebyggande syfte rekommenderas vaccination mot influensa och pneumokockinfektion. Influensavaccination bör göras varje år. Pneumokockvaccination görs med fem eller sex års intervall och har visat sig minska risken för allvarliga lunginflammationer.
Texten är hämtad ur Hjärt-Lungfondens temaskrift KOL som gavs ut september 2008.
