Sjukdomens svårighetsgrad varierar inom vida gränser. De flesta som drabbas har lindriga former som inte behöver någon läkemedelsbehandling. Den viktigaste åtgärden är rökstopp, men allmänna råd om yrkesmiljö, vaccination, motion och kost kan vara motiverade.
Symptomdämpande behandling med luftrörsvidgande läkemedel är oftast aktuell först vid medelsvår till svår kol. Senare under sjukdomsförloppet, när andningen sviktar med kronisk oxygenbrist, kan behandling med oxygen och vätskedrivande medel behövas.
I ett fåtal speciellt utvalda fall kan lungtransplantation eller så kallad volymreducerande kirurgi vara aktuell.
Sluta röka
Behandlingens viktigaste inslag är att övertyga den som har kol om att sluta röka och att ge det medicinska stöd som kan säkra ett permanent rökstopp. Det är aldrig för sent att sluta röka – det gäller även för den som drabbats av kronisk lungsjukdom. Ett rökstopp medför att den stadiga försämringen i lungfunktionen bromsas markant – vilket bidrar till väsentligt förbättrad livskvalitet.
Bromsas sjukdomsförloppet upp i tid kan man slippa komplikationer som avmagring, kraftlöshet, andningssvikt och belastning på hjärtat. Kraftigt försämrad lungfunktion innebär en stor påfrestning på hjärtat då det ska pumpa blod genom de förstörda lungorna.
Många KOL-patienter är storrökare och rökstopp är den absolut mest överlägsna behandlingen. Nedstämdhet är vanligt vid framskriden sjukdom, varför det är viktigt att få en bra kontakt med sjukvårdspersonal som också kan ge ett psykologiskt stöd. Läkare kan lära sig samtalstekniker som kan hjälpa mindre motiverade rökare. På sjukhus med rökavvänjningsenheter kan behandlingen anpassas efter patienternas individuella behov.
Nikotin är en starkt beroendeframkallande drog, både fysiologiskt och psykologiskt. Beroendet, med hänsyn till den stora återfallsrisken, anses ligga i samma klass som kokain och heroin. I dag räknas också nikotinberoende och nikotinabstinens som sjukdomar. I internationella klassifikationssystem för sjukdomar klassas nikotinberoende som en psykisk störning orsakad av att en kemisk, så kallad psykoaktiv, substans sätter hjärnans belöningssystem ur balans. Det innebär att en nikotinberoende person måste tillföra nikotin regelbundet för att vara i balans och fungera någorlunda normalt.
En optimal rökavvänjning för en person med kol ska, förutom professionell rådgivning, innefatta läkemedelsbehandling. I första hand ges nikotinersättningsmedel och dessutom finns möjligheter att ge två olika läkemedel som påverkar rökberoendet. Behandlingsstart en till två veckor före ”fimpadatum” rekommenderas för all läkemedelsbehandling. Kombinationer av långverkande och mer snabbverkande nikotinläkemedel för starkt beroende bör vara regel och andra kombinationer kan också prövas. Eftersom rökstoppet är helt av- görande för prognosen måste rådgivningen vara professionell, läkemedelsbehandlingen optimal och uppföljningen rigorös. En illa skött avvänjning skadar ofta mer än den hjälper.
För KOL-drabbade som lyckats bli rökfria är det dessutom viktigt med insatser för att undvika återfall. Om den lungsjuke bor tillsammans med en rökare blir avvänjningen ännu svårare och helst ska livskamraten också erbjudas hjälp.
Texten är hämtad ur Hjärt-Lungfondens temaskrift KOL som gavs ut september 2008.
