Den första dispensären startade i Uppsala 1905 med stöd från Nationalföreningen och följdes av flera andra. Nationalföreningen stod för en del av kostnaderna fram till 1937 då staten helt övertog dispensärverksamheten.
Personal från dispensärerna uppsökte lungsjuka familjer, undersökte familjemedlemmarna, undervisade dem om hygien och om sjukdomen och lämnade understöd av olika slag.
Nationalföreningen var en stark påtryckare för att få igång sanatorieverksamhet i landet och bidrog med pengar till ett par mindre sanatorier som blev en slags modell.
I mitten av 30-talet kom skärmbildundersökningarna (röntgen) och de blev allmänna från mitten av 40-talet. Med hjälp av 
skärmbildsundersökningar kunde man göra massundersökningar och på så sätt spåra upp tuberkulosfall. 1942 köptes en buss in för detta ändamål och med den for sjukvårdspersonal runt i landet och gjorde undersökningar av befolkningen. Denna verksamhet bekostades helt av Nationalföreningen.
Från 1951 och tio år framåt finansierade Nationalföreningen ett operationslag bestående av thoraxkirurg, narkosläkare och operationssköterska som reste ut till olika sanatorier och gjorde revbensoperationer på patienter som vårdades där.
