Skräddarsydda läkemedel mot inflammation i blodkärlen hos hjärt-kärlpatienter som riskerar återfall i hjärtinfarkt eller stroke. Det är målet för ett forskningsprojekt som får ekonomiskt stöd från bland annat Hjärt-Lungfonden. Om allt går vägen kan en stor grupp patienter räddas från återinsjuknande eller död.
Var femte person som drabbas av hjärtinfarkt eller stroke beroende på blodpropp kommer tillbaka till sjukhuset, eller dör hemma inom ett år, till följd av ett återfall. Detta trots att man numera behandlar de traditionella riskfaktorerna högt blodtryck, rökning, diabetes och störda blodfetter alltmer aggressivt.
Inflammation kan ge blodpropp
Forskarna vet numera att en inflammation i kranskärlens åderförkalkningsplack utgör en viktig mekanism som bidrar till att blodproppar bildas inne i blodkärlen. Återinsjuknandet i hjärt-kärlsjukdomar skulle minska om inflammationen hos riskindivider kunde behandlas på rätt sätt, enligt forskarna.
– Det gäller att hitta en behandling som hämmar exakt rätt komponenter i inflammationsförloppet, berättar Stefan Jovinge, docent och hjärtforskare vid Lunds universitet.
Han leder en grupp på sex personer som kartlägger aktiviteten hos vissa så kallade inflammatoriska celler, mest vita blodkroppar, som aktiveras när kroppen försöker bekämpa fettet inlagrat in i blodkärlens väggar genom åderförfettning. Forskningen får ekonomiskt stöd från bland annat Hjärt-Lungfonden.
Åderförfettningen (ateroskleros) är den övergripande orsaken till alla hjärtinfarkter, liksom till de fall av stroke som orsakas av blodpropp i hjärnan. Fettet börjar lagras in i blodkärlen redan under ungdomsåren i så kallade aterosklerotiska plack, ansamlingar av fett inkapslade i ett hölje av bindvävnad.
Det som föregår hjärtinfarkt eller stroke är att placket spricker, innehållet läcker ut i blodbanan, och aktiverar blodplättarna (trombocyter) som är programmerade att få blodet att levra sig vid skada. Det bildas en propp inne i blodkärlet, och blodet kan inte passera, vilket medför att cellerna i närliggande vävnad drabbas av syrebrist och slutar fungera.
Inflammationen angriper blodkärlen inifrån
Åderförkalkningsplacken orsakar inte akuta problem hos alla med blodförfettning, bara hos vissa riskindivider. Hos sådana personer, däremot, är inflammationsprocessen extra stark och bryter ner den lilla kapsel av bindväv som omger placket i kärlväggen.
– I vår forskning försöker vi ta reda på vilka delar i inflammationsprocessen som angriper de aterosklerotiska placken så att de spricker, berättar Stefan Jovinge.
Inflammationen består av många komponenter, flera är livsnödvändiga för kroppens beredskap att försvara sig mot bakterier, virus och andra hot från omgivningen. Det finns många typer och subtyper av inflammatoriska celler och signalproteiner som verkar vid inflammation.
Forskarna misstänker att vissa inflammatoriska celler ”överreagerar” på hotet från de aterosklerotiska placken och deras angrepp leder också till att blodkärlens väggar skadas. Mekanismen tros likna den vid ledgångsreumatism, då inflammatoriska celler bryter ner brosk och ben i den egna kroppen.
– Vi tror att det är samma aggressiva inflammation som pågår i båda fallen, och misstanken stöds av att data som visar att reumatiker har en överrepresentation av hjärt-kärlsjukdomar, förklarar Stefan Jovinge.
Ännu ingen behandling mot inflammationen
Alla patienter som överlever en hjärtinfarkt eller stroke behandlas numera förebyggande mot traditionella riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, såsom diabetes, höga blodfetter, högt blodtryck och rökning. Däremot ges ingen särskild behandling mot inflammationen som bryter ner placken inne i blodkärlen hos vissa kända riskgrupper.
Stefan Jovinge och hans kollegor i Lund arbetar med att utveckla en skräddarsydd behandling att sätta in mot inflammationens vävnadsförstörande komponenter. Resultaten hittills är lovande men det lär dröja flera år ännu innan arbetet kan leda till ett färdigt nytt läkemedel.
– För närvarande studerar vi förekomsten av vävnadsaggressiva inflammatoriska försvarsceller i blod från såväl försöksdjur som patienter, berättar Stefan Jovinge. Somliga har en direkt nedbrytande verkan, andra verkar genom att beordra andra försvarsceller att ta död på vävnaden. Vi håller på just nu att kartlägga vilka terapier som skulle kunna påverka dessa aktiviteter.
Målet är att hitta nya läkemedel
Målet är att identifiera en eller ett par viktiga kandidater som framtidens skräddarsydda läkemedel kan rikta in sig mot. Idealet vore en medicin som kan oskadliggöra flera olika typer av inflammatoriska celler som verkar vävnadsnedbrytande.
Lundaforskarna kunde visa redan för några år sedan i en internationellt uppmärksammad forskarrapport att signalmolekylen TNF-alfa, som är en viktig komponent i inflammationsprocessen vid ledgångsreumatism, också är inblandad i nedbrytningen av aterosklerotiska plack. Beviset för hypotesen var att försöksdjur med åderförfettning drabbades i mindre grad av åderförkalkning om man slog ut denna gen.
En minoritet av patienter med ledgångsreumatism behandlas redan i dag med läkemedel som hämmar aktiviteten av TNF-alfa. Just dessa patienter utvecklar hjärt-kärlhändelser i mindre grad. Därför arbetar forskarna intimt tillsammans med reumatologer för att kunna hitta nya behandlingsstrategier för denna grupp av patienter.
– Det är nu visat att kardiovaskulär sjukdom är mycket mer sällsynt bland reumatiker som står på sådan medicinering än bland reumatiker som inte får behandlingen, säger Stefan Jovinge.
Han och hans grupp använder även magnetkamera för att kartlägga förekomsten av olika slags inflammatoriska celler i samband med hjärtinfarkt och stroke, och koppla deras aktivitet till skador i vävnaden. Dessutom planeras en klinisk studie som ska utvärdera effekten på hjärtkärlsjukdom av olika inflammationshämmande behandlingar.
– Vi är ganska övertygade om att skräddarsydd hämning av inflammatoriska markörer är framtidens melodi för sådana hjärt-kärlpatienter som riskerar återfall i hjärtinfarkt eller stroke, förklarar Stefan Jovinge. Ytterst hoppas vi kunna bidra till att minska återfallsrisken hos dessa patienter.
Text: Gabor Hont
På bilden forskargruppen i Lund. Från vänster: Jasminka Salatic, Annica Pontén, Stefan Jovinge, Eugenia Cordero, Stuart Walsh och Susanne Schéele.
