En gen kallad OX40L eller TNFSF4 kan öka risken för hjärtinfarkt – men bara hos kvinnor. Ingen vet varför, men svenska forskare är hemligheten på spåret. Kartläggningen av genens aktivitet i kroppen kan på sikt minska infarktrisken genom att visa vägen till nya behandlingar mot åderförfettning (ateroskleros).
– Vi försöker ta reda på om inflammationen i blodkärlen med avseende på just OX40L fungerar olika hos kvinnor och män, berättar läkaren och forskaren Peder Olofsson, som tillsammans med kollegor vid Centrum för Molekylärmedicin, Karolinska Institutet, bara är i början av ett tidskrävande arbete understött av Hjärt-Lungfonden.
Bakgrunden till forskningen är en gen med beteckningen TNFSF4 som finns i arvsmassan hos såväl kvinnor som män. Det är lika vanligt för båda könen att ärva genvarianten som är kopplad till hjärtinfarkt, men riskökningen finns endast hos kvinnor. Genen kodar för en så kallad inflammatorisk molekyl med särskild förmåga att aktivera immunförsvarets T-celler (försvarsceller som startar och håller igång inflammation i kroppen).
Tidigare forskning har visat att förekomsten av OX40L kan kopplas till en upp till sexfaldig ökning av risken för hjärtinfarkt hos kvinnor, men inte hos män. Denna könsbetingade skillnad i riskökning förbryllar forskarna som dock har gjort vissa framsteg i sökandet efter en förklaring.
Peder Olofsson och kollegor arbetar på flera nivåer. Dels undersöker de vävnadsprover från aterosklerotiska blodkärl från både män och kvinnor, och jämför med prov från friska kärl. Dels analyserar de blod från patienter med pågående hjärtinfarkt och kärlkramp för att beskriva hur OX40L förekommer i olika celler i kroppen vid hälsa och sjukdom.
Men forskarna gör också en genetisk kartläggning av sjuka och friska individer för att vidare utreda kopplingen till sjukdom och kön.
– Vi har undersökt prov och data från tre patientgrupper så här långt och sett att OX40L framförallt förekommer i sådana mänskliga blodkärl där det finns ateroskleros, förklarar Peder Olofsson. Vi har inte hittat några skillnader i OX40L-nivåer mellan kvinnor och män, utan spekulerar i att genens speciella effekt på kvinnors riskökning för hjärtinfarkt kan bero på samspel med molekyler eller cellmiljöer som finns speciellt hos kvinnor.
Ett intressant fynd som forskarna dock vill tala tyst om än så länge är att förekomsten av genvarianten tycks ha samband med ökade nivåer av det onda kolesterolet LDL hos kvinnor men inte hos män. Om fyndet bekräftas skulle det kunna ge en förklaring till riskökningen för hjärtinfarkt.
– Patientgruppen som de här resultaten kommer ifrån är alldeles för liten för att man ska kunna slå på stora trumman, men fyndet är onekligen värt att följa upp, berättar Peder Olofsson.
Han påpekar att det mycket väl kan finnas andra förklaringar till att OX40L ökar risken för hjärtinfarkt hos kvinnor. Det kan till exempel ha med hormoner att göra, med tanke på att det skiljer sig mycket i uppsättningen av hormoner mellan kvinnor och män. Det spåret ska forskarna också följa upp i en nära framtid.
– Vi är bara i början av vårt projekt och har väldigt mycket arbete kvar, säger Peder Olofsson.
Ett mål är att undersöka större patientgrupper och utreda molekylens eventuella koppling till andra sjukdomar än hjärtinfarkt, till exempel stroke.
Forskningen begränsas inte bara till OX40L. Molekylen ingår i en grupp inflammatoriska molekyler, den så kallade TNF-superfamiljen. Flera medlemmar i denna familj har undersökts för eventuell koppling till uppkomst av hjärt-kärlsjukdom. Redan nu finns läkemedel på marknaden som används för behandling mot andra medlemmar av TNF-superfamiljen som orsakar andra sjukdomar, exempelvis reumatoid artrit och ulcerös kolit.
– Om vi lyckas förstå exakt hur OX40L medverkar till att öka hjärtinfarktrisken hos kvinnor, kan det vara möjligt att komma fram till en framtida klinisk behandling som kan förebygga denna riskökning, säger Peder Olofsson.
Han tillägger dock att vägen dit ännu är mycket lång.
Text: Gabor Hont
