Stentar är rörformade metallnät som placeras i tidigare förträngda kärl i syfte att förhindra att förträngningen kommer tillbaka. Allt fler patienter i Sverige förses med stentar som dessutom utsöndrar ett läkemedel.
Patienter som på grund av åderförfettning i hjärtats kranskärl lider av kärlkramp och hotas av hjärtinfarkt kan få hjälp genom ballongvidgning. En sond försedd med en avlång ballong i spetsen förs upp via ljumsken till kranskärlen. Där blåses ballongen upp och trycker förträngningen tillbaka in i kärlväggen.
Problemet med sådana ingrepp är att förträngningen ”fjädrar tillbaka” efter en tid och täpper till blodets passage på nytt. När det händer krävs ny ballongvidgning, eller annan åtgärd.
För att lösa problemet har sjukvården på senare år börjat med metoden att kombinera ballongvidgningen med inläggning av stentar, nätstrukturer i metall som håller kärlet öppet och förebygger nya förträngningar på samma plats. Innan det främmande föremålet opereras in i kroppen informeras patienten.
Att förse kranskärlspatienter med implanterbara stentar visade sig vara ett effektivt sätt att minska behovet av förnyade ingrepp. Men allt var inte frid och fröjd för det. Införandet av sonden med ballong och stent skadar alltid det tunna cellager som klär kranskärlets väggar på insidan. Cellernas naturliga reaktion på skadan är att reparera den genom att växa in i stentet. Det bidrar till en ny förträngning – en restenos.
Motdraget från den medicinska vetenskapen blev tekniken att förse stentarna med ett plastlager impregnerat med läkemedel som sipprar ut och hindrar kärlväggens celler att växa in i stentet.
Tillverkare har prövat olika läkemedel i sina läkemedelsavgivande stentar, bland annat det blodförtunnande medlet heparin och immunhämmaren rapamycin. Substanserna i stentarna som finns på den svenska marknaden i dag är sirolimus, ett naturligt förekommande antibiotiskt ämne, och paklitaxel, ett läkemedel mot cancer.
Läkemedelförsedda stentar är dyrare än tidigare modeller, men anses ge bättre resultat. Risken för återkomst av förträngning i tidigare åtgärdade blodkärl minskar påtagligt, liksom risken för blodproppsbildning.
Läkemedelsstentar används allt oftare i Sverige, om än med stora variationer. På vissa kliniker lägger man inte in läkemedelsstentar alls, på andra förses sex patienter av tio med sådana. Förklaringen är att kärlspecialisternas inställning till stentarna varierar starkt.
Det görs omkring 13 000 ballongvidgningar i Sverige per år, oftast med tillägg av en stent. Stentmetoden används i dag främst i syfte att minska behovet av nya ingrepp och för att förbättra patientens symptom.
Artikeln är hämtad ur Hjärt-Lungfondens tidning Forskning och Hälsa nummer 2, 2006.
