Tack vare framgångsrik forskning vet vi i dag en hel del om riskfaktorernas betydelse för att utveckla kranskärlssjukdom. Den internationella studien Interheart, som omfattar 30 000 personer från 52 länder, har exempelvis visat att rökning och höga blodfetter står för två tredjedelar av alla hjärtinfarkter. Andra riskfaktorer är till exempel högt blodtryck, diabetes, bukfetma och stress.
Eftersom såväl kärlkramp som hjärtinfarkt orsakas av åderförfettning i hjärtats kranskärl är riskfaktorerna för de båda tillstånden desamma. Det ultimata syftet med forskningen är att förbättra behandlingen och därmed minska sjukligheten och dödligheten i hjärtkärlsjukdomar.
Åderförfettningen
En stor utmaning som forskarna i dag står inför är att ta reda på mer om hur själva utvecklingen av åderförfettning (ateroskleros) går till. Kunskapsutvecklingen om vad som händer i kärlen har gått fort, men fortfarande återstår mycket att ta reda på. Huvudfrågorna är för det första vad som startar förträngningarna i kranskärlen, och för det andra vad som gör att vissa förträngningar ger upphov till hjärtinfarkt medan andra inte gör det.
På cellulär och molekylär nivå finns många pusselbitar kvar att lägga. Det man vet är att åderförfettning föregås av att inflammatoriska celler tas upp i kärlväggen från blodbanan. De här cellerna tar i sin tur upp kolesterol, vilket leder till en immunologisk aktivering. Detta startar en kaskad av inflammatoriska reaktioner som tros ha stor betydelse för hur förträngningen i kranskärlet bildas. Förträngningen,även kallad plack, består av fett, celler och bindväv som lagras in i kärlväggarna. Ett stabilt plack kan förtränga blodbanan så att blodet får svårare att ta sig fram, och då har man anligen kärlkramp. Detta kan vara nog så besvärligt, men det är egentligen inte så farligt. Risken är dock att placket går sönder. Då bildas en blodpropp i kärlet, och man får en hjärtinfarkt. De exakta mekanismerna bakom detta är i mångt och mycket okända. Att studera vad som leder från aktivering av de inflammatoriska cellerna till plackruptur, det vill säga att placket brister, är ett angeläget forskningsområde. Utmaningen är att kunna identifiera de plack som är i riskzonen att gå sönder. Med mer kunskap hoppas forskarna kunna bidra till nya framtida behandlingsformer, exempelvis att hitta ett läkemedel som förhindrar plackruptur.
Vaccination
Ett annat intressant forskningsområde är vaccination, där utgångspunkten är att man har hittat naturligt förekommande immunreaktioner som motverkar åderförfettning. Genom att förstärka dessa reaktioner hoppas forskarna kunna minska utvecklingen av kranskärlssjukdom. Nu pågår flera studier för att försöka identifiera de ämnen som transporterar runt kolesterol i blodbanan. Man vet att kolesterolet är bundet till äggviteämnen vilka ger upphov till antikroppsbildning i kroppen. I studier har forskare visat att åderförfettningen kan minskas med denna metod. Förhoppningen är att man ska kunna minska utvecklingen av kärlkramp och risken för hjärtinfarkt.
Diabetes
Forskningen har också lett till att ny viktig kunskap har kommit fram om kopplingen mellan diabetes och kranskärlssjukdom. Diabetes är en sjukdom som ökar kraftigt i västvärlden till följd av vår livsstil med mycket stillasittande och för mycket onyttig mat. Studier har visat att diabetiker har en kraftigt ökad risk att få kärlkramp och hjärtinfarkt. Dessutom har de en sämre prognos än hjärt-kärlpatienter som inte har diabetes. Man vet inte riktigt varför diabetiker är så drabbade. Det är en stor patientgrupp, så forskningen är angelägen, bland annat för att försöka hitta några markörer som identifierar de diabetiker som löper särskilt hög risk att utveckla kranskärlssjukdom.
Hitta högriskindividerna
Forskarna tror att det i framtiden kan bli möjligt att med enkla blodprov ytterligare förbättra möjligheten att ta reda på vilka som är i riskzonen för kärlkramp eller hjärtinfarkt. Bland alla de proteiner som är inkopplade i kaskaden av inflammatoriska processer som föregår åderförfettning finns säkerligen några som är särskilt viktiga för att utveckla sjukdomen. Om man kunde identifiera några av dessa nyckelproteiner som kan mätas i ett vanligt blodprov − då skulle det bli enklare att avgöra vilka som är verkliga högriskindivider. Det finns en del sådana ämnen som mäts redan i dag, men de är lite för ospecifika och kan öka av många fler anledningar än kranskärlssjukdom. Det forskarna skulle vilja ha fram är en mer specifik markör som visar att en förhöjning av ett visst protein ger en väldigt hög risk att drabbas av hjärtinfarkt.
I sökandet efter sådana markörer är de så kallade vävnadsbanker som finns vid olika sjukhus väldigt värdefulla. Här samlar man på sig vävnader från patienter som opererats för olika typer av hjärt-kärlsjukdomar. När det insamlade materialet är tillräckligt stort kan forskarna analysera olika ämnen som finns i vävnadsproverna och försöka hitta gemensamma nämnare mellan olika patienter med liknande symptom. Därmed kan man på sikt identifiera fler parametrar som är förenade med ökad risk och dessutom hitta molekyler som kan utgöra mål för framtida behandling.
Genetik
Ärftlighet och genetik är ytterligare ett forskningsområde som betyder mycket för kunskapen om hur kranskärlssjukdom uppstår. Forskarna försöker kartlägga de små variationerna, så kallade polymorfier, i vår genetiska profil som är förenade med ökad risk. Kartläggningen är både tekniskt svår och väldigt arbetskrävande. Tekniken har dock förbättrats enormt de senaste åren, och därför har man nu börjat nå resultat. Genom att ta blodprover på en väldigt stor population och kontrollera olika delar i genen kan forskarna se vad som skiljer dem åt. Om en viss typ av variation återkommer gång efter annan hos en specifik grupp patienter, kan man exempelvis konstatera att den genavvikelsen medför en viss procentuell överrisk jämfört med dem som har en normal molekylstruktur. Kunskapen är oerhört angelägen, särskilt i kombination med andra riskfaktorer. Eventuella genetiska avvikelser kan spela en stor roll för en individs totala risk att utveckla hjärt-kärlsjukdom.
Texten är hämtad ur Hjärt-Lungfondens temaskrift Kärlkramp, som gavs ut maj 2008.
