Vissa sjukdomar och tillstånd ökar risken för hjärtsvikt, men i många fall går det att påverka förloppet medicinskt. Det finns i dag goda möjligheter att minska risken för hjärtsvikt med hjälp av läkemedel och i viss mån livsstilsförändringar, samt i de fall det är nödvändigt med kirurgi.
Högt blodtryck (hypertoni) under lång tid är den vanligaste orsaken till hjärtsvikt. Lider man av högt blodtryck bör man äta blodtryckssänkande mediciner, samt se över sin livssituation.
Det är möjligt att sänka blodtrycket något ytterligare om man genomför livsstilsförändringar, exempelvis genom att motionera regelbundet, äta sundare, undvika stress, sluta röka och vara måttlig med alkohol.
Hjärtklaffsjukdom som antingen är medfödd eller har uppkommit på grund av sjukdom kan orsaka hjärtsvikt. I vissa fall är det möjligt att laga en trasig hjärtklaff med gott resultat.
Hjärt-kärlsjukdom är en benämning för sjukdomstillstånd i hjärtat och kranskärlen. Åderförfettning kan leda till förträngning av ett kranskärl, sämre blodflöde med sämre syresättning av hjärtmuskeln som följd, samt ökad risk för blodproppar vid platsen för förträngningen. Risken att få kronisk hjärtsvikt efter en akut hjärtinfarkt är stor. I dag är det möjligt att förbättra sitt tillstånd genom att ta läkemedel som sänker det onda kolesterolet. Man bör även se över sin kost, sluta röka samt undvika stress.
Annan hjärtsjukdom. Hjärtmuskeln kan drabbas av många olika sjukdomar eller av medfödda hjärtfel som ökar risken för hjärtsvikt. Medfödda hjärtfel är den vanligaste orsaken till hjärtsvikt hos barn. Sjukdomar som hjärtmuskelförtvining och hjärtmuskelförstoring, kardiomyopatier, kan vara genetiskt betingade och i sin tur leda till hjärtsvikt. Dessa sjukdomar upptäcks inte alltid förrän den dag hjärtat inte fungerar normalt.
Diabetes räknas som en riskfaktor för hjärtsvikt. Diabetes, både typ 1 och typ 2, påverkar alla kärl i kroppen, och kan därmed ha en direkt effekt på hjärtat. Det är inte ovanligt att personer med diabetes drabbas av hjärtsvikt. Har man diabetes är det viktigt att man försöker hålla blodsockernivån så nära det normala som möjligt och att man tar hand om sig. Rekommendationen är att noga föra dagbok över insulinnivåerna och gå på regelbundna kontroller.
Alkoholism ökar risken för hjärtsvikt. En kraftig överkonsumtion av alkohol kan orsaka hjärtsjukdom och rytmrubbningar i hjärtat, som i sin tur ökar risken för hjärtsvikt. Hjärtsviktspatienter med missbruksproblem bör helt avstå från alkohol. Om så sker kan hjärtat återhämta sig och tillståndet avsevärt förbättras.
Hypertyreoidism, det vill säga förhöjd ämnesomsättning, innebär bland annat att hjärtat slår fortare och att pulsen antingen är snabb och regelbunden, eller att rytmen är hastig och oregelbunden (förmaksflimmer). Den höga pulsen kan leda till hjärtsvikt. Vid hyperthyreoidism bör man ta läkemedel som sänker kroppens överproduktion av ämnesomsättningshormoner från sköldkörteln. I vissa fall får man dricka radioaktiv jod, i andra fall opereras delar av sköldkörteln bort.
KOL är en lungsjukdom vars symptom liknar hjärtsviktssymptomen. Andfåddhet är ett kardinalsymptom för båda sjukdomarna, och vid en KOL-diagnos bör läkaren uppmärksamma om man parallellt lider av hjärtsvikt.
Svår anemi, det vill säga allvarlig blodbrist, kan leda till hjärtsvikt eller försämra tillståndet för en hjärtsviktspatient. En ond cirkel kan bildas för en hjärtsviktspatient som drabbas av svåra inflammationer i kroppen. Vid en inflammation hämmas ofta det i njurarna tillverkade blodkroppsstimulerande hormonet erytropoetin, vilket påverkar hjärtsvikten negativt. Hjärtsviktspatienter med svår anemi kan få syntetiskt framställt erytropoetin.
Graviditet i sig leder inte till hjärtsvikt. För hjärtsjuka kvinnor är dock risken för hjärtsvikt förhöjd under en graviditet eftersom arbetet för hjärtat blir högre. Lider man av hjärtsjukdom är kontrollerna tätare och mer noggranna än hos friska kvinnor.
Texten är hämtad ur Hjärt-Lungfondens temaskrift Hjärtsvikt, som gavs ut i mars 2009.
