Den första hjärtsvikts-
verksamheten i Sverige startade i Linköping tidigt på 1990-talet och när man såg att verksamheten kunde åstadkomma tryggare patienter, bättre medicinska resultat och färre akutinläggningar spreds den över landet. I dag är hjärtsviktssjuksköterskan en viktig länk mellan doktorn och patienten.
Kerstin Nydahl är hjärtsviktssjuksköterska sedan tolv år tillbaka och hon arbetar på hjärtsviktsmottagningen på Capio S:t Görans sjukhus i Stockholm. Innan patienten kommer till henne har ansvarig läkare utrett patienten, ställt diagnos och bestämt vilken medicin patienten ska ha. Sedan tar hon som sjuksköterska över och startar arbetet med att informera, sätta in mediciner och iaktta hur patienten mår.
– Vi fungerar som läkarens förlängda arm. Vi höjer, alternativt korrigerar doser av patientens mediciner efter hur patienten svarar på behandlingen. Detta sker alltid i samråd med ordinerande läkare, berättar hon.
Målet är att patienten ska må bra i vardagen, ha en optimal behandling och därmed förhindra försämring av patientens tillstånd. När man har nått högsta möjliga doser av ordinerad medicin bokas ofta ett slutbesök in hos doktorn.
– Men innan vi har nått så långt går mycket av vårt arbete ut på att informera patienten om vad hjärtsvikt är och varför den medicinska behandlingen är så viktig.
När patienterna kommer till Kerstin Nydahl kan oron vara stor. Hon tror att dagens snabba och effektiva vård med korta inläggningstider kan bidra till att patienten ibland inte hinner ta in vad som har hänt, eller förstå vad hjärtsvikt egentligen innebär.
– Många tankar och frågor kommer ofta efteråt. Har man exempelvis fått en hjärtinfarkt som lett till hjärtsvikt orkar man sällan ta till sig informationen man får på vårdavdelningen.
Det är mänskligt att man blockerar när man är rädd, så när patienten kommer till oss, och lite tid har gått, är det ofta bättre läge att ge svar på patientens frågor.
För att hjärtsviktsbehandlingen ska fungera är informationen A och O. Kerstin Nydahl berättar att hon och patienterna för en öppen dialog och att hon lyssnar aktivt.
– Vi är så pedagogiska som möjligt, jagbrukar både rita och berätta och efter samtalet delar jag ut skriftligt informationsmaterial.
Ofta behöver vi upprepa informationen, det är inte så lätt att ta till sig allt när man just har fått reda på att man har en kronisk sjukdom, säger hon.
Bland det informationsmaterial Kerstin Nydahl delar ut finns material som hon själv varit med om att ta fram samt den temaskrift om hjärtsvikt som Hjärt-Lungfonden publicerade 2006.
Eftersom kroniska sjukdomar även blir en familjeangelägenhet välkomnar Kerstin Nydahl anhöriga att vara med på informationssamtalen.
– Jag träffar hustrur, makar, barn och andra anhöriga som kan stötta hjärtsviktspatienten genom att vara med och lyssna eller ställa frågor.
När man kommer hem börjar man kanske fundera på vad hjärtsviktssjuksköterskan egentligen sade. Då har man någon att diskutera med, säger hon.
Vid besöken hos hjärtsviktssjuksköterskan kontrolleras också blodtrycket och pulsen, blodprov tas och man lyssnar på lungorna. Vikt och bukomfång mäts och vid behov tar man ett EKG.
– Hela tiden för vi en dialog med patienten. Vi checkar av att patienten förstår vad vi gör och varför. Det är inte självklart att alla förstår varför vi exempelvis provar ut stödstrumpor, när man är hjärtsjuk. Då förklarar vi att de underlättar blodets återflöde till hjärtat, vilket ofta ökar motivationen att bära strumporna.
Ett viktigt delmål på hjärtsviktsmottagningen är att patienten blir medveten om vad behandlingen gör för hjärtat, då infinner sig ofta en känsla av förståelse och trygghet. Detta gagnar i första hand patienten själv, men också sjukvården, anser Kerstin Nydahl.
– Patienten brukar bli mer intresserad av sin sjukdom och vet så småningom vilka signaler han eller hon ska reagera på. På så vis blir patienten också mer motiverad att ta sina mediciner.
Diagnosen hjärtsvikt är oftast permanent och på hjärtsviktsmottagningen informerar man alltid om att behandlingen är livslång och att det är jätteviktigt att patienten fullföljer den tänkta medicinbehandlingen.
– I dag kan man mycket väl bli symptomfri. När man mår bra beror det på att medicineringen fungerar, men det betyder inte att man har blivit frisk. Man måste helt enkelt fortsätta med sin medicinering till den dagen doktorn säger motsatsen. I dag kan man ha ett bra liv trots sin kroniska sjukdom, understryker Kerstin Nydahl.
– Det är ytterst sällan jag ser patienter som är gravt sjuka i sin hjärtsvikt. Många patienter befinner sig i NYAH 1 – det vill säga hjärtsvikt utan symptom. Anledningen till det är att vi i dag är mer kunniga och observanta, bättre och snabbare på att säkerställa rätt diagnos och vi kan därmed sätta in medicinering på ett tidigt stadium.
Text: Elisabet Tapio Neuwirth
Foto: Håkan Flank
Artikeln är hämtad från Hjärt-Lungfondens tidning Forskning för hälsa nummer 4, 2007.
