Många äldre drabbas av förkalkning av hjärtklaffen men är ofta alltför sköra för att klara ett klaffbyte eftersom öppen kirurgi är så påfrestande för kroppen. Med ny och skonsam teknik finns en möjlighet att hjälpa även dessa personer. I dag kan hjärtklaffar bytas via en kateter som förs upp till hjärtat från patientens ljumske.
Det är onsdag morgon på Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Klockan på väggen visar nio och i Angiolab 3 på thoraxkliniken pågår föreberedelser för operation. På britsen ligger Britt. Ännu är hon vaken, men det lugnande medlet hon fått börjar få effekt och hon blundar allt längre stunder. Snart andas hon lugnt och tungt, som i djup sömn.
Britt är 81 år. Hon har en förkalkning av hjärtats aortaklaff, vilket gjort att den är stel och seg och öppnar sig dåligt. Det gör henne andfådd och det var inte länge sedan hon svimmade mitt under ett telefonsamtal. Britt har sedan tidigare problem med lungorna och har dessutom en pacemaker inopererad.
– Hon nekades kirurgi redan för flera år sedan och bedömdes som för gammal och för sjuk för att klara operationen, säger Anders Jönsson, kirurg på thoraxkliniken och den som leder operationen.
Genom den nya katetertekniken har hon kunnat erbjudas en annan möjlighet. Utan öppen kirurgi eller nedsövning kan hon med ett litet ingrepp genom ljumsken få tillbaka en del av sin kraft och rörlighet. Den nya klaff som ska sättas in är ungefär fem centimeter lång och tillverkad av nitinol, ett lags minnesmetall som går att komprimera i kallt tillstånd och expanderar när den kommer in i kroppsvärmen, en egenskap som gör det möjligt att föra in den via kateter, genom aorta upp till hjärtat.
I operationsrummet finns nu förutom Anders Jönsson även kardiolog, narkosläkare och röntgensköterskor. Med hjälp av röntgengenomlysning och ultraljud kan de på bildskärm följa och styra kateterns väg genom kroppen. Det är viktigt att gå varsamt fram så att kärlen inte skadas och just i dag tar det ovanligt lång tid för Anders Jönsson att få tillgång till kärlvägen till hjärtat.
– Här är både kalkigt och slingrigt så marginalerna är små och jag blev lite orolig för att vi inte skulle komma förbi. Det är lite av en konst att få till det. Därför är det också viktigt att vi gjort en ordentlig utredning på patienten innan vi börjar, förklarar han.
För att undersöka om en operation är möjlig görs en utredning med ultraljud i kombination med röntgenundersökning av blodkärl och hjärta genom kranskärlsröntgen eller datortomografi (CT).
Medan det lilla hålet i ljumsken öppnats och artären förberetts för att klara den nära 6 millimeter tjocka kärlskida som krävs, ligger klaffen på avkylning i steriliserat isvatten på ett bord bredvid.
Innan Britt kan få sin nya klaff måste den gamla öppnas och nu är det kardiologen Andreas Rück som tar över. Genom katetern går han med en vajer, in i hjärtat, genom den förträngda aortaklaffen och in i vänster kammare. På bildskärmen syns hur en liten ballong, som fästs på vajern, pumpas upp och trycker undan den svårt förkalkade aortaklaff som inte längre förmår låta blodet passera som det ska genom hjärtat.
– Det är som en gammal dörr som kärvar, som med ballongen kläms upp, knakar och kanske spricker lite för att bereda plats för den nya klaffen, förklarar Andreas Rück.
Bilden av ballongen som pumpas upp och sjunker ihop spelas upp i repris på bildskärmen flera gånger. När de är nöjda med vad de ser och hittat bästa läge för den nya klaffen är det dags. Den komprimerade klaffen förs in och på bildskärmen syns snart ett cylinderformat nät, ett så kallat stent, som placeras där ballongen skapat ett nytt utrymme. Kärlskidan dras tillbaka och på skärmen syns hur nätcylindern expanderar, vilket visar att klaffen nu är på plats.
Samtidigt som Anders Jönsson knyter de få stygnen i ljumsken – det enda yttre tecknet på vad Britt just gått igenom – börjar hon vakna till. Det gör lite ont i ljumsken, säger hon och får veta att allt är klart och att det gått bra. Trots att hon fortfarande är omtumlad och halvsovande säger hon:
– Nu har en sten fallit från mitt bröst.
Klockan på väggen har hunnit bli några minuter över tio och redan om några timmar kan Britt gå omkring. Fyra till fem dygn får hon stanna kvar för observation och efter ytterligare någon veckas rehabilitering bör hon vara hemma, med förhoppningsvis betydligt mer livskvalitet än tidigare.
Första klaffbytet med kateterteknik på Karolinska universitetssjukhuset gjordes i februari 2008. Sedan dess har drygt 70 patienter fått en ny aortaklaff. I dag används tekniken på de flesta större svenska sjukhus med hjärtkirurgi, på just äldre patienter.
– Medelåldern på våra patienter är 81 till 82 år och det är denna grupp som i nuläget är aktuella för den här metoden. Ännu vet vi inte om klaffen håller mer än 10-15 år eller behöver bytas igen, men när vi ser att korttidsresultaten blir så pass bra erbjuder vi operation till fler patienter, säger Anders Jönsson.
Många äldre drabbas också av läckande mitralisklaff, vilket innebär att blodet rinner tillbaka mot lungorna och kan orsaka hjärtsvikt och stort lidande. Även denna hjärtklaff kan åtgärdas med kateterteknik.
– Även här går man in genom ljumsken, men den produkt som sätts in har en helt annan uppbyggnad och funktion och är utformad mer som en klämma, förklarar Anders Jönsson.
Den nya klaff som sätts in har en annan utformning, men patientgruppen är densamma.
Text: Susanna Lindgren
Foto: Håkan Flank
Artikeln är hämtad ur Hjärt-Lungfondens tidning Forskning för hälsa nummer 4, 2009.
