En ändrad livsstil är en viktig del av behandlingen och kan avsevärt förbättra förutsättningarna för ett fortsatt sunt och friskt liv. Sluta röka, ut och rör på dig och tänk på vad du äter är tre viktiga steg i rätt riktning. Viktigt för hälsan är också att följa alla råd för behandling med läkemedel.
Sluta röka
Den enskilt bästa åtgärden är att sluta röka. Risken för sjukdom i hjärtats kranskärl är dubbelt så hög hos rökare som hos icke-rökare. Studier visar att kvinnor skadas lättare och att risken för hjärtinfarkt är dubbelt så stor för rökande kvinnor som för rökande män. Ett totalstopp är bättre än att bara dra ner på antalet cigarretter. Mycket talar för att risken för hjärtinfarkt ökar betydligt redan vid ett par cigarretter per dag. I dag finns många läkemedel som hjälper den som vill sluta röka. Vårdpersonalen kan ge mer information. Många är rädda för viktökning i samband med rökstoppet. De flesta går inte upp mer än ett par kilo, vilket är mindre farligt för hjärtat än fortsatt rökning.
Rör på dig
Kroppen mår bra av att röra på sig. Både den fysiska och den psykiska hälsan blir starkare av fysisk aktivitet. Efter en hjärtinfarkt är det viktigt att komma igång, lugnt och med långsam upptrappning. På sjukhusen brukar den fysiska träningen delas in i två steg. Första etappen är att återgå till samma grad av fysisk aktivitet som före infarkten. Andra steget är att ytterligare förbättra konditionen genom regelbunden träning.
Efter rehabiliteringen är det viktigt att fortsätta på egen hand. Fysisk aktivitet får många att känna sig både säkrare och tryggare i sin kropp igen. Vad som är lagom ansträngning får man prova sig fram till. Trötthet, andfåddhet eller smärta i bröstet signalerar att det är dags att stanna upp och vila. En 30 minuters daglig promenad är en vanlig rekommendation. Andra bra aktiviteter är att cykla, simma, dansa eller gympa 30 till 45 minuter någon gång i veckan. Det viktigaste är att hålla igång. Många vårdcentraler har börjat med Fysisk aktivitet på recept (FaR®) för att komplettera behandlingen. Mer information finns i FYSS, som kan köpas
på apoteket.
Övervikt
Fetma och övervikt beror på att vi äter mer än vad kroppen förbränner. Övervikt ökar risken för en rad sjukdomar, bland dem hjärt-kärlsjukdom. Bästa sättet att gå ner i vikt är att ändra sina matvanor och att bli mer fysiskt aktiv. I extrema fall kan behandling med läkemedel och operation användas. Fetma och övervikt anges utifrån Body mass index, BMI. BMI anger förhållandet mellan en persons vikt i kilo genom kroppslängden i meter i kvadrat (kg/m2). Den som har BMI mellan 18,5 och 25 är normalviktig. Det innebär att en vuxen man som är 180 centimeter lång bör väga högst 81 kilo och en 170 centimeter lång kvinna högst 72 kilo. Kroppsfördelning av övervikt och fetma mäts med midjemåttet. Mycket fett över magen ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar och diabetes. Ett midjemått över 88 centimeter för kvinnor och 102 centimeter för män räknas som bukfetma och innebär en hög sjukdomsrisk.
Sunda matvanor
Hur vet man vad som är nyttig mat? I de senaste riktlinjerna från Socialstyrelsen rekommenderas daglig konsumtion av frukt och grönsaker. Fisk bör man äta varje vecka och den mat man äter ska vara energibalanserad med högt innehåll av fibrer och fullkorn. Ett minskat saltintag är också önskvärt då salt höjer blodtrycket. Fett är en av kroppens viktigaste energikällor. Det finns olika typer av fett; mättat, enkelomättat och fleromättat. För hög andel mättat fett – som finns i smör, ost, grädde och andra feta mejeriprodukter liksom i kött från nöt, gris och får – höjer blodfettsvärdet och ger höga kolesterolvärden. Enkelomättat och fleromättat fett, som exempelvis finns i vegetabiliska oljor och fet fisk, har däremot en positiv effekt.
Allt kolesterol är inte dåligt. Problemen uppstår när det bildas mer kolesterol än vad kroppenbehöver. Kolesterolet i blodet transporteras i partiklar som kallas lipoproteiner. Det goda kolesterolet transporteras i HDL-partiklar och har en skyddande funktion. Huvuddelen av kolesterolet finns dock i skadliga LDL-partiklar och kallas för det onda kolesterolet. Mättat fett påverkar levern att öka produktionen av de lipoproteiner som omvandlas till LDL-partiklar. Dessa transporteras runt i kroppen och lagras bland annat i cellväggen och ökar risken
för förträngningar i blodkärlen.
Lipoproteinerna innehåller också den typ av fett som kallas triglycerider. Förhöjda triglyceridnivåer är ytterligare en riskfaktor för att utveckla hjärtkärlsjukdom, särskilt vid metabolt syndrom och vid låga nivåer av det goda HDL-kolesterolet. Personer med hjärt-kärlsjukdom bör inte ha högre total kolesterol än 4,5 mmol/liter. Det onda LDL-kolesterolet bör vara under 2,5 mmol/liter. Även patienter som ändrat sin livsstil och/eller har goda matvanor kan ha höga värden. Läkemedel kan då hjälpa. Oftast används så kallade statiner, som anses ha mycket god effekt på kolesterolnivån, men det finns andra alternativ. Många gånger krävs långvarig eller livslång behandling.
Alkohol
Små mängder alkohol – ett glas vin om dagen – kan ha en skyddande effekt mot hjärtinfarkt. Hög alkoholkonsumtion kan dock skada levern och ökar risken för insjuknande och död i hjärtkla¬sjukdom. Stora mängder alkohol höjer också kolesterolvärdet. Det finns inget vetenskapligt stöd för att råda patienter att börja dricka alkohol i förebyggande syfte.
Stresshantering
Stress påverkar vår livskvalitet och ökar risken för hjärtsjukdom. Att lära sig hantera stress på ett klokt sätt är en viktig del av rehabiliteringen. Fundera på vad som är viktigt i livet och prioritera – både på arbetet och i hemmet. Ställ inte orimliga krav på dig själv utan håll dem på en lagom utmanande nivå. Se
till att det finns tid att värna om både vänner, familj och fritidsintressen.
Fysisk träning gör det ofta lättare att hantera stress. En aktiv kropp förbrukar stresshormoner, hjärnan syresätts och kroppens lyckohormon, endorfin, frigörs. Regelbunden avslappning gör kroppen mer stresstålig. Avslappningsövningar ger
kroppen en chans att vila och återhämta sig och fyller på energibehovet inför kommande utmaningar.
Texten är hämtad ur Hjärt-Lungfondens temaskrift Hjärtinfarkt som gavs ut i juni 2008.
