Tidigare har kvinnor som grupp inte studerats separat, men nu börjar forskare allt mer undersöka genus var för sig. Att studera hur man når målvärden är viktigt eftersom risken för allvarliga följdsjukdomar såsom stroke och andra hjärtkärlsjukdomar ökar väsentligt om man inte har sitt blodtryck under kontroll.
I en svensk studie på drygt 6 500 patienter (varav knappt hälften var män) redovisades separat hur patienter behandlades av manliga och kvinnliga läkare under åren 2002 till 2005. I studien visades hur patienterna nådde målvärden för högt blodtryck, kolesterol och rökstopp. Kvinnor med högt blodtryck visade sig nå målblodtrycket bättre när behandling gavs av kvinnliga läkare än av manliga. Kvinnor som behandlades av kvinnliga läkare uppnådde i 32 procent av fallen en bra blodtrycksnivå, medan motsvarande siffra för kvinnor som behandlades av manliga läkare var 24 procent.
Män med för högt blodryck fick i stort sett lika bra behandling oavsett om det var en kvinnlig eller manlig läkare. I 30 procent av fallen fick man ner blodtrycket till en bra nivå.
Studien har en svaghet i och med att man inte vet ursprungsnivåer på uppmätta värden, och man kan inte ta den som intäkt för att kvinnliga läkare behandlar bättre. Men studien är intressant då den kan visa på skillnader i förhållningssätt mellan kvinnor och män.
Ett intressant faktum är att kvinnor generellt sett drabbas senare i livet av hjärt-kärlsjukdom, cirka tio år senare än män. Orsakerna är inte helt klarlagda, men man tror att det kvinnliga könshormonet östrogen kan ha en skyddande effekt på kvinnors hjärtan och kärl. Efter klimakteriet uppstår en östrogenbrist och man ser att sjukdomstalen för kvinnor i den gruppen, det vill säga de som passerat klimakteriet, ökar.
Man antog under många år att östrogen använt som läkemedel mot klimakteriebesvär skulle ge ett skydd mot bland annat hjärt-kärlsjukdom, men detta finns det inte vetenskapligt stöd för enligt Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU. Nu förs i stället diskussioner om att man i framtiden skulle kunna ge tillskott av östrogen och gestagen i flexibla doser, ungefär på samma sätt som hormonbalansen varierar för kvinnor i menstruerande ålder.
Utmaningar kring läkemedelsbehandling
Oberoende av om den behandlade läkaren är man eller kvinna når endast omkring en tredjedel patienter av båda könen ner till en bra blodtrycksnivå, trots att de får en aktiv läkemedelsbehandling. Man vet inte riktigt varför det är så, men ett huvudskäl kan vara att man i dag inte kan återställa eller reparera kärl som är stela och åderförfettade. Eftersom övertrycket starkt påverkas av de stora kärlens grad av styvhet är detta tryck ofta svårt att sänka till önskad nivå. Dagens läkemedelsbehandling ger dock viss återgång till en frisk funktion både vad gäller hjärta och blodkärl. Det finns forskare som hoppas på att man en dag ska finna ett medel som ”rensar” ådrorna från åderförfettning, men än så länge är det en framtidsvision.
En annan anledning till att så få patienter lyckas nå en bra blodtrycksnivå kan vara att man som patient inte är medveten om hur viktigt det är att sänka ett förhöjt blodtryck för att minimera riskerna för följdsjukdomar, eller att man som läkare inte lyckas motivera varför en till synes frisk person behöver läkemedel under lång tid. Som en konsekvens av detta tar många patienter inte sina läkemedel och utför inte rekommenderade livsstilsåtgärder.
Ett måttligt förhöjt blodtryck betecknas inte som en sjukdom utan som en riskfaktor. Om det höga blodtrycket har börjat ge en mätbar påverkan på hjärta, hjärna eller njurar brukar det betecknas som en sjukdom. I dag strävar läkare och forskare efter att hitta behandlingar som kan ges innan tillståndet betecknas ”sjukdom”.
En utmaning är att hitta läkemedelsbehandlingar som är skräddarsydda för patienten. Förhoppningsvis kan den genetiska forskningen på området ge framtida kunskap.
Genetisk forskning
Förhoppningen med den genetiska forskningen är att man på ett tidigt stadium ska kunna förutsäga vilka personer som är i riskgruppen för hypertoni och dess komplikationer för att på så sätt förebygga både hypertoni och dess följdsjukdomar.
I dag försöker man bland annat hitta de gener som höjer respektive sänker blodtrycket med syftet att kunna designa nya läkemedel och andra nya behandlingsmetoder riktade mot grundläggande sjukdomsmekanismer. Än är vi inte där, men forskningen har kommit en bit på väg och i dag vet man att det finns en viss genetisk bakgrund till högt blodtryck. Ungefär hälften av de som drabbas av högt blodtryck har hypertoni i släkten.
Den stora majoriteten av befolkningen är saltkänsliga, det vill säga att deras blodtryck stiger när saltintaget ökar och sjunker när saltintaget minskas. Graden av saltkänslighet varierar mycket mellan individer och ungefär en tredjedel till hälften av alla hypertonipatienter är uttalat saltkänsliga. För den gruppen är det extra viktigt att få ner blodtrycket genom att minska på saltet i maten eftersom de då inte behöver använda blodtryckssänkande läkemedel.
Det finns även vissa gener som påverkar saltupptaget i njurarna och man har hittat flera biologiska markörer som skulle kunna sålla fram de mest saltkänsliga personerna. I framtiden hoppas man kunna utveckla ett enkelt blodprov som ger svar på om man är saltkänslig eller ej för att på så sätt kunna förebygga högt blodtryck genom att minska saltintaget.
Levnadsvanor
Flera studier visar att levnadsvanorna till ungefär 50 procent påverkar om man drabbas av hypertoni eller ej. Kända riskfaktorer är övervikt, fysisk inaktivitet, stora mängder alkohol och psykisk stress. De mest uppmärksammade studierna kring levnadsvanor på senare tid har handlat om salt.
Resultaten visar att ett för stort saltintag höjer blodtrycketoch på så sätt ökar riskerna för hjärtinfarkt, stroke och andra hjärt-kärlsjukdomar. Enligt ny forskning äter svenska kvinnor och män i genomsnitt tio till tolv gram salt varje dag – det motsvarar cirka två teskedar hushållssalt. Huvudkällorna är livsmedel som är processade av livsmedelsindustrin, såsom färdigrätter och charkprodukter. Salt som tillsätts vid matbordet och under matlagning bidrar också, men utgör en förhållandevis liten andel av det totala saltintaget.
Det rekommenderade intaget är maximalt fem till sju gram salt per dag. I en svensk studie fick en grupp friska försökspersoner färdiglagad specialmat som bara innehöll tre gram salt om dagen, mot normalt nio gram. Efter fyra veckor hade försökspersonernas systoliska blodtryck sjunkit med i genomsnitt hela 6 mmHg. Resultaten var glädjande då det finns studier som visar att en sänkning av blodtrycket om endast två till tre millimeter hos blodtryckspatienter sänker risken för stroke med uppåt 15 procent.
Texten är hämtad från Hjärt-Lungfondens temaskrift Blodtrycket, som gavs ut i mars 2007.
