Högt blodtryck, höga blodfetter och ett tidigt stadium av typ 2-diabetes – det blev svaret på proven som togs efter det att Kerstin Andersson sommaren 2004 drabbats av en hjärtinfarkt. Med modern medicinering och livsstilsförändringar har Kerstin fått bättre kontroll över sina värden.
Många människor har diabetes utan att veta om det. I Sverige beräknas 150 000 till 200 000 personer ha dold diabetes, sannolikt har ännu fler nedsatt glukostolerans som är ett förstadium till diabetes. Det finns studier som visar att 70 procent av alla patienter som kommer in till sjukhusens akutmottagningar för hjärtinfarkt har nedsatt glukosintolerans eller diabetes. Flertalet är också överviktiga, har högt blodtryck och för höga blodfetter.
Kerstin Andersson, 64 år, är en av dessa tusentals personer. Sommaren 2004 drabbades hon av en hjärtinfarkt och vid provtagningar på sjukhuset upptäcktes att hon bland annat har en tidig form av typ 2-diabetes.
När vi träffas över en lunch märks det ganska snart att Kerstin Andersson är en levnadsglad människa med glimten i ögat. Hon beställer raggmunk med fläsk, och med bricklunchen i händerna säger hon muntert:
– Jag lovade min dotter att jag skulle äta något nyttigt.
Trots att Kerstin Andersson har en tidig form av typ 2-diabetes – ”men för mig är det ingen riktig diabetes”, poängterar hon – behöver hon inte ta sitt blodsockervärde före maten, inte heller någon insulinspruta.
Sedan hjärtinfarkten inträffade är hon med i ett forskningsprojekt vid Karolinska Institutet i Stockholm och i den studien tar försökspersonerna en enda injektion med långtidsverkande insulin till kvällen, medan blodsockerkontrollen görs på morgonen. Därtill tar hon blodtryckssänkande och kolesterolsänkande läkemedel samt blodförtunnande mediciner.
Alla värden ligger fint nu förtiden. Men när Kerstin drabbades av hjärtinfarkten var värdena allt annat än bra – och att hon hade en glukosstörning kom som en total överraskning.
– Blodtrycket var högt, det visste jag. Jag har haft högt blodtryck ända sedan jag fick min dotter i tjugoårsåldern, men jag hade ingen aning om att mina övriga värden var så usla. Så här i efterhand förstår jag att jag var på rätt plats vid rätt tidpunkt när jag fick vård för min hjärtinfarkt, säger Kerstin.
Efter kranskärlsröntgen och ballongvidgning sattes en stent, det vill säga ett litet metallnät, på plats som håller kärlet öppet, och när Kerstin efteråt talade med läkaren levererades ytterligare en överraskning.
– Vid undersökningen såg läkarna att jag hade ärrvävnad på hjärtat. Jag har tydligen haft en hjärtinfarkt tidigare som jag inte har märkt av. Men så har jag hög smärttröskel och jag går aldrig och känner efter om jag har ont, säger hon.
På efterkontrollen fick Kerstin förfrågan om att vara med i forskningsprojektet, i den så kallade Origin-studien. I den undersöker man om tidig insulinbehandling med läkemedlet Lantus kan minska risken för hjärt-kärlsjukdom eller återinsjuknande hos patienter med tidig typ 2-diabetes.
– Jag tackade ja, och efter två år fick jag möjlighet att fortsätta i studien, och det ångrar jag inte. Jag får de allra modernaste medicinerna, min läkare är specialist och jag kan alltid ringa om jag känner mig dålig eller har dåliga värden. Det känns tryggt. Själv får jag fylla i ett formulär med frågor ungefär två gånger om året.
Kerstin tar även flera olika läkemedel varje dag. Vissa är kända av henne, medan andra kan vara placebo, det vill säga verkningslösa.
– Blodtrycket är under kontroll sedan jag fick en annan blodtrycksmedicin. Jag tar blodförtunnande mediciner och läkemedel som sänker blodfetterna plus det speciella insulinet. Till en början var insulindosen för hög och jag blev yr och skakig, men nu har vi sänkt dosen så att den känns bra. Sedan tar jag en kapsel som antingen innehåller fettsyran omega-3 eller placebo. Jag vet förstås inte vilket, eftersom det ingår i studien.
Men det är inte enbart läkemedel som har påverkat Kerstins värden till det bättre. Hon har på egen hand ändrat sin livsstil, hon rör på sig efter bästa förmåga men allra främst äter hon och sambon Kent nyttigare.
– Min sambo är utbildad kock och han lagar jättegod mat. I veckorna försöker vi äta så vettigt som möjligt, numera gör han till exempel en sky till maten i stället för feta såser. Men på fredagar och lördagar unnar vi oss något litet extra, då kan det bli både smågodis och ett glas vin. Jag tror inte att man ska vara så extrem, det är bättre att tillåta sig lite av varje, säger Kerstin som har minskat 15 kilo i vikt sedan hjärtinfarkten.
En last är dock svår att råda bot på:
– Cigarretterna. Efter hjärtinfarkten hade jag ett totalt rökstopp på tre månader, men efter hand som tiden gick började jag röka så smått igen. Nu blir det några cigarretter på morgonen och några på kvällen.
Min läkare försöker få mig att sluta. Han tycker att det är onödigt att jag röker de där cigarretterna eftersom det rör sig om så få, men har man rökt i 40 år är det svårt att sluta helt och hållet, säger Kerstin frankt.
Kerstin berättar att den första tiden efter hjärtinfarkten var omtumlande. Hon hade förväntat sig att vara överlycklig – hon levde ju! – men istället kände hon sig nedslagen och hon kom på sig själv med att fundera över livets olika skeenden.
– Jag fick reda på att det är normalt att känna så, och det var skönt att veta. Nu känns allt som vanligt igen. Jag lever nu, skrattar och mår bra och får ta smällen när den kommer, säger Kerstin och bränner av ett av sina många leenden.
Text: Elisabet Tapio Neuwirth
Foto: Johanna Hanno
Artikeln är hämtad från Hjärt-Lungfondens tidning Forskning för hälsa nummer 2, 2008.
