Kvinnor som lider av andningsuppehåll, apné, i sömnen löper ökad risk för störningar i glukosomsättningen och att utveckla typ 2-diabetes. Det visar en studie av sjuksköterskan Jenny Theorell-Haglöw. Hon drivs i sin forskning dels av viljan att hjälpa den stora grupp människor som lider av andningsrelaterade sömnstörningar, dels av en god portion nyfikenhet.
När Jenny Theorell-Haglöw kompletterade sin sjuksköterskeutbildning med en kandidatuppsats om attityder kring mätning och vägning på barnavårdscentralen hade hon inte en tanke på att ägna sig åt forskning om sömnstörningar. Men sedan hamnade hon på Lung- och allergikliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala och bytte helt spår.
– Jag tycker det är intressant med apparater och började arbeta med bland annat CPAP-utprovning, och då kom jag ju i kontakt med personer med sömnstörningar, berättar hon.
Sova med CPAP-mask
CPAP står för Continuous Positive Airway Pressure och är en behandling som innebär att man sover med en mask som via en slang och en kompressor skapar ett lufttryck som håller de övre luftvägarna öppna. Metoden kallas på svenska även kontinuerlig övertrycksbehandling.
– CPAP är något av det mest effektiva som finns när det gäller att bli av med sömnstörningar som beror på snarkning och sömnapné. Jag hjälper patienterna att prova ut en mask som passar och berättar för dem hur apparaten fungerar. Vi pratar även om bakomliggande faktorer för snarkningen som rökning, alkohol och övervikt, säger Jenny Theorell-Haglöw.
Fokus på kvinnor med sömnapné
I dag delar hon sin tid mellan arbetet på lungkliniken och arbetet som forskare. I ett kalt rum med högt i tak i en av Akademiska sjukhusets äldre byggnader sitter Jenny Theorell-Haglöw och följer upp och bearbetar material från en stor befolkningsstudie som startade år 2000 och som omfattar drygt 7 000 slumpvis utvalda kvinnor.
– Forskningen kring sömnapné är relativt ung och har tidigare i huvudsak bedrivits på män. Den här studien är unik eftersom den dels är befolkningsbaserad och inte patientbaserad, dels är inriktad på kvinnor.
Obstruktiv sömnapné drabbar oftast snarkare och innebär att man gör minst fem andningsuppehåll per timme. Dessa andningsuppehåll utgör ett stort stressmoment för kroppen och ökar risken för att man ska utveckla hjärt-kärlsjukdom.
Via ett formulär fick 10 000 slumpvis utvalda kvinnor från 18 år och uppåt besvara ett stort antal frågor om sömn och hälsa. Frågeformuläret omfattade även frågor om vikt, längd, sjukdomar, arbetssituation, civilstånd, familjesituation, och så vidare.
Svaren från drygt 7 000 kvinnor resulterade 2005 i en studie som visade att var femte kvinna besväras av så kallad dagtrötthet, det vill säga de är sömniga eller trötta under dagen. De kvinnor som även besvärades av ångest och depression var dagtrötta i större utsträckning än andra, men även luftvägssjukdomar som astma och KOL samt snarkning ledde till trötthet under dagtid. Däremot var inte småbarnsmammor tröttare än andra kvinnor.
År 2002 följde Jenny Theorell-Haglöw upp studien med en ny fas. Ur gruppen kvinnor som rapporterat snarkning slumpades 230 personer fram. Dessa 230 kompletterades med 170 kvinnor som slumpats ur hela gruppen, så att man sammanlagt fick 400 personer. Alla fick genomgå sömnregistrering där man mäter bland annat hjärnverksamheten, ögonrörelser, muskelaktivitet, benrörelser, buk- och bröstandning och puls under sömnen. Personernas känslighet för insulin mättes även med hjälp av så kallad glukosbelastning.
– Utifrån resultatet av glukosbelastningen räknade vi fram ett insulinkänslighetsindex och när vi kompenserat för faktorer som övervikt, ålder, rökning och alkoholvanor kunde vi konstatera att de som har låg syresättning av blodet under sömnen löper ökad risk att drabbas av rubbad insulinkänslighet och i förlängningen typ 2-diabetes, säger Jenny Theorell-Haglöw.
– Även de med många andningsuppehåll under sömnen uppvisade störningar i glukosomsättningen.
Sömnapné ökar risk för hjärt-kärlsjukdom
Vi kunde också se en ökad förekomst av metabola syndromet med antalet apnéer, tillägger hon. Det metabola syndromet är ett tillstånd där en person är överviktig samt har diabetes eller rubbad insulinkänslighet, högt blodtryck samt förhöjda blodfetter. Samtliga faktorer ökar dramatiskt risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdom.
Men frågan är vad som är hönan och vad som är ägget. Är det så att personer med metabolt syndrom i större utsträckning än andra blir snarkare och drabbas av sömnapné? Eller är det så att personer som lider av sömnapné löper förhöjd risk att utveckla metabolt syndrom?
– Det vi kan se i vår studie är att det finns en koppling mellan sömnapné och metabolt syndrom även hos dem som inte är överviktiga men vi kan inte reda ut orsakssamband eller mekanismerna bakom kopplingen. Det måste till annan typ av forskning för det. En tänkbar orsak kan dock vara att andningsuppehållen leder till frisättning av stresshormoner i kroppen vilket minskar känsligheten för insulin och ökar risken för utveckling av typ 2-diabetes och metabolt syndrom. Det finns fortfarande mycket att göra.
Jenny Theorell-Haglöw fortsätter med att studera sambandet mellan sömnstörningar och bukfetma.
– Det finns hur mycket material som helst att hämta ur den här befolkningsstudien. Det är otroligt intressant, säger hon entusiastiskt.
Vilket för oss in på frågan om målet för hennes forskning. Vad är det som driver?
– Dels måste jag erkänna att det handlar om ren nyfikenhet. Jag tycker om att ta reda på saker. Men det handlar främst om att hjälpa en stor grupp människor med andningsrelaterade sömnstörningar och dagtrötthet. Jag vill ta reda på vilka faktorer vi kan påverka för att få alla dessa kvinnor att må bättre. Jag vill hitta nya infallsvinklar i rådgivningen och behandling av patienter med obstruktivt sömnapnésyndrom. Jag vill minska risken för människor att utveckla hjärt-kärlrelaterade sjukdomar.
En förutsättning för att Jenny Theorell-Haglöw ska kunna fortsätta med sin forskning är att hon får ett ekonomiskt stöd.
– Studien som helhet görs med stöd från Hjärt-Lungfonden och bidragen jag har fått har gjort att jag har kunnat ta den tid det behövs för att kunna sammanställa mitt material. Man måste ju få livet att gå ihop ekonomiskt också, konstaterar hon.
Text: Karin Strand
Foto: Susanne Kronholm
Artikeln är hämtad från Hjärt-Lungfondens tidning Forskning för hälsa nummer 2, 2007.
