När det gäller behandling av sömnapnésyndrom brukar det bli aktuellt med någon av följande fyra olika behandlingsformer, eller kombinationer av dessa, beroende på hur allvarligt sjukdomstillståndet är och vilka bakomliggande faktorer som har orsakat besvären: CPAP-apparat, sömntandställning, operation eller generella livsstilsråd.
CPAP − övertrycksandning med mask
CPAP (Continuous Positive Airway Pressure) är en behandling med kontinuerligt luftvägsövertryck som ordineras till många patienter med måttligt till gravt sömnapnésyndrom.
Metoden började användas i början av 1980-talet och går ut på att åstadkomma ett positivt lufttryck i svalget för att hålla andningsvägarna öppna. CPAP är den effektivaste behandlingen vid sömnapné och har en visad effekt mot såväl dagtrötthet som apnéförekomst, oavsett sömnapnésyndromets svårighetsgrad.
CPAP-apparaten fungerar som en bakvänd dammsugare. Via en slang fäst på en mask blåser den in luft genom näsan, eller ibland genom både näsan och munnen. Detta skapar ett litet övertryck i luftvägen och hindrar den från att falla samman när musklerna slappnar av under sömnen.
Behandlingen är påvisat effektiv och tar bort såväl dagtrötthet som andningsuppehåll och snarkningar. Men då gäller det naturligtvis att patienten verkligen använder apparaten. En del tycker inte om att sova med CPAP, känner obehag av masken eller slangen, även om utrustningen har utvecklats snabbt på senare år och apparaterna nu är små och tysta.
Tandställning för bättre luftpassage
Sömntandställning (även kallad apnéskena eller snarkskena) används huvudsakligen för dem som snarkar och har lätt till måttlig sömnapné, men kan även användas vid gravare sömnapné om andra behandlingsmetoder inte tolereras.
Tanken är att göra luftvägarna friare genom att föra underkäken framåt ungefär en halv centimeter. Även tungan och mjuka gommen lyfts fram i den riktningen med hjälp av tandställningen. Det finns även tecken på att andningsvägen vidgas något på bredden när man lyfter fram underkäken.
Tandställning har visat sig fungera bäst på dem som inte är så överviktiga och enbart har andningsstopp i ryggläge. Den som har andningsstopp även under sömn i sidoläge har ofta förträngningar även på sidorna i andningsvägen – inte huvudsakligen på grund av att tungan täpper till − och då har tandställningen mindre effekt.
Operationsmetoder
Det finns flera olika kirurgiska behandlingsmetoder. De som främst används i dag syftar till att reducera volymen på vävnader i munhålan och svalget och på så sätt skapa en friare luftväg. UPPP (uvulo-palato-pharyngo-plastik) innebär att halsmandlarna tas bort, liksom gomspenen och en bit av mjuka gommen. Vid UPP (uvulo-palato-plastik) avlägsnas gomspenen och angränsande delar av mjuka gommen.
Istället för att skära bort gomvävnad kan man också sy upp den befintliga gommen mer åt sidan för att vidga svalget. Därmed sparas vävnad, muskulatur och slemhinnor.
Livsråd och egenvård
När det gäller effekten av livsstilsförändringar och andra behandlingsmetoder konstaterar SBU-utredningen att det saknas studier som motsvarar de uppställda kriterierna för vetenskapligt bevisvärde. Det finns alltså inget underlag rörande effekten på sömnapnésyndrom av viktminskning, fetmakirurgi, läkemedel, pacemakers eller anordningar för att undvika ryggläge under sömn.
Kost och motion är dock ofta det första som kommer upp till diskussion efter fastställd diagnos. Den som är överviktig har mycket att vinna på att försöka gå ner i vikt. För de allra flesta är det dock en svår kamp att banta, särskilt när man är sömning på dagarna. Då är det lätt att falla för frestelsen och stoppa i sig något extra för att känna sig piggare.
Att sluta röka och dra ner på alkoholintaget är andra vanliga råd för att inte förvärra sitt tillstånd.
När det gäller sömnposition är det viktigt att undvika att böja halsen kraftigt framåt under sömnen, eftersom det kan göra svalget extra trångt. Rådet är därför att inte använda för många huvudkuddar och liknande, utan i stället försöka sträcka ut halsen lätt bakåt. Det gör andningen lättare.
Texten är hämtad ur Hjärt-Lungfondens temaskrift Sömnapné som gavs ut 2010.
