När KOL framkallat kronisk andningssvikt, så kallad kronisk respiratorisk insufficiens, kan ständig oxygen (syrgas) i hemmet behövas. Denna behandling har visat sig fördubbla överlevnaden hos personer med långt framskriden KOL och svår kronisk syrebrist och förbättra deras livskvalitet.
Kronisk andningssvikt är ett allvarligt tillstånd som innebär att kroppens vävnader inte får tillräckligt med oxygen. Med oxygenbehandling kan den som insjuknat i kol slippa en rad följdsjukdomar som annars kan drabba hjärtat, hjärnan och övriga nervsystemet. Oxygenbehandling motverkar också muskelförtvining och ansamling av vätska till följd av att njurarna vid syrebrist sparar på vatten.
Oxygentrycket i artärblodet är normalt mellan 9,7 och 13,4 kilopascal. kol-patienters oxygentryck eller oxygenmättnad följs regelbundet och vid bestående oxygentryck under 7,3 kilopascal (motsvarar en oxygenmättnad under 88 procent) brukar långtidsbehandling med oxygen i hemmet rekommenderas. För att uppnå bästa effekt bör behandlingen användas kontinuerligt, det vill säga 23–24 timmar per dygn. Behandling minst 16 timmar per dygn ger viss effekt, men överlevnadsvinsten blir sämre än med kontinuerlig oxygenbehandling. Enbart nattlig oxygenbehandling har ingen effekt.
Oxygenbehandling kan ges på flera olika sätt. En vanlig metod är att man får hem en så kallad oxygenkoncentrator. Den koncentrerar oxygen ur luften så att apparaten avger luft med en oxygenhalt på 90–95 procent. Normalt innehåller luften 21 procent oxygen. Man andas in oxygenet genom en så kallad näsgrimma som är kopplad till apparaten via en slang. Oxygenkoncentratorn är enkel att använda och behandlingen är relativt billig. En nackdel är att apparaten susar och utvecklar värme. Det kan därför vara störande att ha den i sovrummet. Funktionen försämras dock inte av långa slangar, vilket gör att koncentratorn kan placeras i ett annat rum. Behandlingen behöver kompletteras med portabel utrustning, lättviktsflaskor med oxygengas under högt tryck eller flytande oxygen. Lättviktsflaskorna är att föredra för personer som inte varje dag vistas utanför hemmet eftersom flaskan kan stängas och gasen sparas tills den behövs.
Flytande oxygen är en bekväm och ljudlös form av oxygenbehandling, som kan lämpa sig för personer som ofta vistas utanför hemmet. Fördelen är att en stor mängd flytande oxygen kan förvaras i en relativt liten och lätt behållare som patienten kan bära med sig överallt. En liter oxygen i flytande form – med en temperatur på minus 183 grader Celsius – omvandlas genom ”kokning” till cirka 800 liter oxygen i gasform när det sakta släpps ut ur behållaren. En förbrukning på cirka två liter oxygen per minut gör att en vanlig bärbar behållare brukar räcka till runt tio timmars behandling. Sedan kan den fyllas på från ett större kärl som förvaras i hemmet. En nackdel är att oxygengasen dunstar bort oavsett om den används eller inte.
Oxygenbehandling har påvisat positiva effekter på personer med kronisk andningssvikt. För dem som befinner sig i ett akut försämringsskov är det viktigt att behandlingen inleds försiktigt, annars kan oxygentillförseln hämma andningen. Normalt regleras andningen genom att hjärnans andningscentrum känner av blodets koldioxidhalt. Hos kolsjuka med andningssvikt ökar koldioxidhalten, eftersom de har svårt att vädra ut koldioxiden ur lungorna. Detta driver inledningsvis på andningen, men när andningscentrum så småningom tröttas ut blir det mindre känsligt för hög koldioxidhalt i blodet. I stället upprätthålls andningen genom att kroppen reagerar på blodets låga oxygenhalt.
Om man då tillför för höga doser oxygen finns risk att så kallad kolsyrenarkos tillstöter. Patienten blir omtöcknad och kan i värsta fall helt sluta andas. Detta undviks genom att ge oxygen i låga eller måttliga doser som provas ut under noggrann observation. Blodgasanalyser görs regelbundet för att följa oxygen- och koldioxidhalterna i blodet. Personer med andningssvikt i stabilt skede, det vill säga de som inte är inne i ett akut försämringsskov, brukar dock alltid tåla även höga doser oxygen.
Texten är hämtad ur Hjärt-Lungfondens temaskrift KOL som gavs ut september 2008.
