Den som är stressad under en lång tid kan drabbas av det som ofta kallas utbrändhet eller utmattningssyndrom. Mycket talar för att långvarig sömnstörning är en bidragande orsak till utmattningssyndrom. Forskning har också visat att personer med ett livstempo som närmar sig utmattning ofta vaknar många gånger per natt och har mindre djupsömn. De har också förhöjda nivåer av blodfetter och av stresshormonet kortisol.
För många handlar det om en process med tilltagande utmattning som pågår under flera år. En process som kan börja med en känsla av ständig tidspress och överbelastning som gör det allt svårare att koppla av och vila upp sig tills det en dag känns som energin alldeles tar slut. Denna återkommande eller långvariga stress orsakar också hormonstörning och redan efter några månader av intensiv stress med ökad kortisolnivå minskar nivåerna av köns- och tillväxthormon i kroppen. Binjuren klarar inte längre att utsöndra tillräckligt kortisol vid vanliga stressituationer. Gaspådraget fungerar inte längre. Man blir trött och saknar ofta både motivation och initiativförmåga. Minnet kan påverkas och det kan kännas som om hjärnan arbetar långsammare och även vardagliga problem blir en utmaning. Den som drabbas av utmattningssyndrom kan behöva lång rehabilitering för att kunna fungera som vanligt igen.
Det finns också en koppling mellan stress och det som kallas kroniskt trötthetssyndrom, vilket kännetecknas av att man under minst ett halvår lidit av en trötthet som inte går att vila eller sova bort. Även här kan symptomen vara försämring av korttidsminnet och koncentrationen eller fysisk smärta i leder, huvud, hals och muskler.
Kännetecknande för utmattningssyndrom är:
- Långvarig sömnstörning
- Förhöjda nivåer av blodfetter och kortisol
- Minnesstörningar
- Ingen energi
Texten är hämtad ur Hjärt-Lungfondens temaskrift Stress som gavs ut i oktober 2008.
