Att läka hjärtat kan skada hjärtat. När ett kranskärl till hjärtat har varit blockerat och öppnas med hjälp av ballongvidgning uppstår ofta en skada. John Pernow vill förhindra att en sådan skada uppstår.
John Pernow, professor i kardiologi vid Karolinska institutet, leder två olika forskningsprojekt som har mycket gemensamt. Han beskriver det som två linjer i forskningen. Båda syftar till att påverka funktionen i hjärtats kranskärl, det ena så 
att effekterna av en hjärtinfarkt minskas, det andra så att en hjärtinfarkt kan undvikas.
Det första projektet berör patienter som har fått en hjärtinfarkt. I dag är en så kallad ballongvidgning (PCI) en vanlig behandling när man kommer in till sjukhusens akutavdelning. Ett kranskärl som varit igentäppt och haft brist på syre öppnas med hjälp av en ballongkateter som förs in i kranskärlet och vidgar det så att blodet åter kan strömma fritt.
Men det plötsliga öppnandet av kranskärlet kan också orsaka en viss skada. Det uppstår en inflammation i vävnaden när en stor mängd syre tillförs snabbt.
Det som John Pernows forskargrupp undersöker är om man kan minska den skadliga effekten genom att öppna det avstängda kranskärlet successivt. Efter den första öppningen stängs och öppnas kranskärlet ytterligare fyra gånger, med en minuts mellanrum.
Det här kallas ischemisk postkonditionering. ”Ischemisk” betyder att en vävnad har brist på syre och ischemisk konditionering innebär att man vänjer hjärtmuskeln vid den skadliga situationen. Detta kan också göras innan hjärtat får syrebrist och kallas då ischemisk prekonditionering.
John Pernow leder en studie på patienter med akut hjärtinfarkt. Studien omfattar 160 patienter där hälften utgör kontrollgrupp. Patienterna har inte vetat om de behandlats med metoden eller inte.
En av svårigheterna med att genomföra studien är att hjärtinfarktspatienten befinner sig i en akut situation, det är bråttom, ballongvidgningen måsten göras genast. Att i en sådan situation ta ställning till om man vill delta i ett vetenskapligt forskningsprojekt kan vara svårt.
– Men de allra flesta patienterna har varit mycket positivt inställda, säger John Pernow.
Det krävs också kompetens hos de läkare som utför behandlingen. Studiegruppen består av 8–10 personer, där några är specialiserade på själva ballongvidgningen, andra på bildåtergivningen av hjärtat och uppföljningen.
Efter operationen följs patienterna upp med magnetröntgen vid återbesök under det närmaste året. I den fasen befinner sig studien nu, med ett halvår kvar till dess att slutresultatet kan börja utvärderas.
Inte alla patienter med hjärtinfarkt har tillfrågats utan ett urval har gjorts. Till exempel har patienter som tidigare haft hjärtinfarkt sållats bort, liksom patienter med pacemaker. Det behandlade kranskärlet måste också ha varit helt avstängt.
Om studiens resultat blir positivt tror John Pernow att det kan bli ganska enkelt att tillämpa metoden i vården av patienter med hjärtinfarkter. Ingreppet i kranskärlet är ju redan gjort. Det behövs varken nya läkemedel eller utrustning, bara kunskap och utbildning.
Paradoxalt nog har det just därför varit svårt att hitta finansiering till studien. Läkemedelsföretagen är enbart intresserade av att finansiera forskning som leder fram till läkemedel, inte till metoder, som i det här fallet.
– Hittills har vi finansierats av Hjärt-Lungfonden, Vetenskapsrådet och Stockholms läns landsting. Men studien är liten, bara 80 patienter, och nu behövs en mycket större studier, där metoden testas i ett större sammanhang, sannolikt i flera länder.
Det andra projektet i John Pernows forskning handlar om att återställa balansen mellan ”goda” och ”onda” substanser i kranskärlen. Studien görs på patienter med åderförfettning eller diabetes och som också har kärlkomplikationer.
Den ”goda” substansen är kväveoxid. Kanske inte så nyttig när den bildas i förbränningsmotorer, men på kärlväggar har den en skyddande effekt. Kväveoxid
bildas normalt i kärlväggar, men det har visat sig att patienter med kärlkomplikationer har mindre kväveoxid än andra.
Däremot har de mer av äggviteämnet endotelin, som har en skadlig effekt på kärlväggen genom att den drar samman kärlen. Genom att tillföra substanser som vidgar blodkärlen kan balansen återställas.
– Blockerare mot endotelin är inte nya på marknaden, men tidigare har de används i lungornas kärlväggar, inte i kranskärlen, påpekar John Pernow.
Även motion har en positiv effekt på balansen i kärlväggen genom att den stimulerar produktionen av kväveoxid, vilket gör att blodet flyter lättare.
Det här är ett stort projekt som innefattar flera studier. En studie av kärlfunktionen hos patienter med diabetes och kärlkomplikationer pågår och beräknas vara klar i början av 2010, då man ska ha inkluderat de planerade 60 patienterna.
Men för att nå säkrare resultat behövs större grupper. Det kräver i sin tur ett utökat internationellt forskningssamarbete, men också ett samarbete mellan universitetssjukhusen inom Sverige.
– Det är ett dilemma i Sverige att många universitetssjukhus har för få patienter för att kunna bedriva egen forskning. Samtidigt är samarbete mellan sjukhusen inte alltid enkelt eftersom varje sjukhus är en egen ekonomisk enhet och konkurrerar med varandra, säger John Pernow.
– Att samla kompetens och resurser till ett och samma ställe, i varje fall inom Stockholm, skulle kunna förbättra den svenska forskningen.
John Pernow är även överläkare på hjärtkliniken vid Karolinska universitetssjukhuset och arbetar en fjärdedel av sin tid på klinik och resten med forskning, undervisning och administration.
Målet med studien är att förhindra att utsatta grupper, som diabetiker och personer med åderförfettning, får hjärtinfarkt.
– Som kliniker tycker jag att det är viktigt att all forskning kommer till klinisk nytta för patienterna. Det är vår skyldighet. Samtidigt drivs jag givetvis av experimentlusta och nyfikenhet. Och för varje ny upptäckt ökar nyfikenheten.
Text: Ewa Thibaud
Foto: Håkan Flank
Artikeln är hämtad ur Hjärt-Lungfondens tidning Forskning för hälsa nummer 4, 2009.
