Vart tar alla partiklar vägen som vi andas in i det dagliga livet? Stannar de i lungorna eller fortsätter de ut i kroppen för att lagras i andra organ? Forskare vid Karolinska institutet i Stockholm vill få svar på dessa frågor i ett projekt som får stöd av Hjärt-Lungfonden.
Det handlar om försvinnande små, så kallade nanopartiklar som finns överallt i vår miljö och påverkar vår hälsa utan att vi riktigt vet hur. Partiklarna som forskarna är speciellt intresserade av kommer från olika kolföreningar i avgaser och andra utsläpp i stadsmiljön. Olika slags nanopartiklar runtom i samhället blir allt fler i takt med att teknologin utvecklas. I dag finns till exempel silverpartiklar i kläder och sjukhusmaterial för att motverka bakterier. Partiklar av titanoxid ser till att fönster kan rengöra sig själva, och järnpartiklar i nanostorlek används här och var för att rena förorenade jordar.
– Vi vet fortfarande väldigt lite om vad som händer med nanopartiklarna sedan vi andats in dem. Men vi tror att personer som inte har friska lungor är särskilt känsliga för den här typen av miljöpåverkan, säger Britt-Marie Larsson, forskare på Institutionen för folkhälsovetenskap vid Karolinska institutet.
Hon och kollegorna ska nu undersöka friska respektive sjuka lungor för att se hur förmågan att ta upp nanopartiklarna och att eventuellt slussa dem vidare ut i blodet påverkas av en underliggande lungsjukdom. Forskarna ska följa partiklarnas väg hos till exempel personer med KOL, kronisk obstruktiv lungsjukdom, men också mäta genom EKG om hjärtat kan påverkas.
I praktiken går det till så att försökspersoner får andas in luft med radioaktivt märkta kolpartiklar från en ballong. Undersökning i gammakamera och analys av blodprov och urinprov avslöjar sedan vart partiklarna tar vägen i kroppen.
– Tidigare mätningar har visat att inandade partiklar i storleksordningen 35 – 100 nanometer (miljarddels millimeter) i diameter stannar kvar i lungan, säger Britt-Marie Larsson. Den mätningen gjordes under ett par dagar. Men nu vill vi gå vidare och se om partiklarna stannar i lungan även efter en vecka.
Om det visar sig att nanopartiklarna kommer ut i blodbanan så ligger misstanken nära till hands att hjärtat kan påverkas. De främmande partiklarna från luftföroreningarna kan exempelvis framkalla inflammation, öka blodets benägenhet att bilda proppar eller kanske till och med påverka hjärtats förmåga att variera rytmen efter behov.
– Det är redan visat i studier att höga nivåer av luftföroreningar ökar hjärt-kärlsjukligheten i befolkningen, förklarar Britt-Marie Larsson. Våra försök att spåra nanopartiklarnas väg i kroppen kan kanske bidra till att förklara den bakomliggande mekanismen.
I dag vet man att nanopartiklar av ett visst ämne har något annorlunda kemiska egenskaper än ämnet i större klumpar. Bland annat har molekyler i nanopartiklar lättare att reagera med andra ämnen på grund av att de har större kontaktyta med omgivningen.
Forskarna vid KI kommer först att undersöka tio friska försökspersoner i sina test. Därefter vill de också låta personer med olika typer av lungpåverkan, till exempel KOL, att bilda en studiegrupp. En jämförelse mellan grupperna kommer förhoppningsvis att ge besked om huruvida lungornas genomsläpplighet av nanopartiklar ökar till följd av nedsatt lungfunktion, eller inte.
Britt-Marie Larsson och hennes forskarkollegor hoppas att den nya kunskap de får fram kan bidra till att ge underlag för framtida miljöbeslut i samhället – till exempel beslut om gränsvärden för utsläpp.
Text: Gabor Hont
Bildtext: Forskarna Anna Klepczynska Nyström, Britt-Marie Larsson och Anders Lundin vill ta reda på om partiklar vi andas in sprider sig i kroppen eller stannar kvar i lungorna.
