Förändringar i arvsmassan hos enskilda personer kan öka risken för att drabbas av stroke. Frågan är vilka gener som förändras och hur de samverkar för att förstärka riskfaktorerna bakom slaganfall. Forskare i Umeå har nyligen lyckats hitta ännu en sådan riskgen, på kromosom 5 i arvsmassan. Den genen är en av åtminstone ett tiotal kända gener som troligen kan kopplas till sjukdomen.
Riskgenerna tros påverka till exempel åderförfettning och immunförsvarets celler på sätt som på sikt kan leda till stroke.
– Vi håller just nu på att undersöka gener som vi och andra grupper i världen har identifierat som kopplade till ökad risk för stroke, berättar Dan Holmberg, professor vid Institutionen för medicinsk och klinisk genetik i Umeå. Han leder en forskargrupp i ett projekt som får stöd av Hjärt-Lungfonen.
Riskgener för stroke hos bortåt 2000 individer jämförs med gener utan motsvarande förändringar hos kontroller. Jämförelsen görs genom en statistisk utvärdering av kopplingen till stroke hos individer med förändrade respektive oförändrade gener.
– Fram till nu har det statistiska underlaget varit för litet för att det skulle gå att hitta de gener som kan vara av betydelse för eventuella framtida slaganfall. Men i dag arbetar vi med ett av de största och bästa materialen i världen när det gäller stroke, vilket förbättrar våra utsikter att identifiera sådana riskgener och förstå biologin bakom utvecklingen av sjukdomen, förklarar Dan Holmberg.
Data som Umeåforskarna använder kommer från den så kallade MONICA-studien som i många år nu har samlat in uppgifter från befolkningen i Norr- och Västerbotten. Ett kompletterande familjematerial ger en unik möjlighet att analysera genfunktionen i enskilda familjemedlemmar som har genvarianter som är associerade med ökad risk för stroke. På så sätt kan forskarna dra slutsatser om hur genförändringar kan bidra till ökad strokerisk.
Dan Holmberg betonar att många gener måste samspela med omgivningsfaktorer när det gäller att rejält öka risken för sammansatta (heterogena) folksjukdomar som stroke. Den riskökning som varje enskild genetisk förändring kan bidra med är ganska liten.
– Upptäckten av enskilda genetiska faktorer kommer därför inte att betyda så mycket för riskökning på individnivå, påpekar Dan Holmberg. Det är alltid bara kombinationen av genetiska förändringar som har betydelse. Den stora vinsten ligger i att sådana identifierade riskfaktorer kan hjälpa oss förstå de biologiska processer som ligger bakom utvecklingen av sjukdomen.
Målsättningen med den genetiska kartläggningen är att hitta måltavlor för framtida läkemedel som kan blockera verkan från gener som kopplas till ökad strokerisk.
Tekniken för att identifiera och analysera enskilda gener har utvecklats dramatiskt på senare år. Därmed revolutioneras möjligheterna att hitta förändrade riskgener och säkerställa statistiskt deras kopplingar till enstaka sjukdomar, till exempel stroke.
– Inom loppet av ett par år kommer förmodligen de flesta genetiska riskfaktorerna för stroke att vara identifierade, förklarar Dan Holmberg. Däremot kommer det att dröja mycket längre innan vi kan förklara exakt hur olika genvarianter påverkar de biologiska förloppen bakom en enskild sjukdom. Fem eller tio år kanske?
Text: Gabor Hont
